Ja, jag har pratat ett bra tag om att jag ska byta blogg av tekniska skäl och nu har jag tagit tag i saken. Jag kommer sakna att tillhöra driftig.nu, men andra saker väger tyngre.Jag har redan rivstartat nya snygga bloggen och detta är mitt sista inlägg här, så byt ut din eventuella länk till denna blogg mot denna länk: http://veronicasvard.wordpress.com/
Jag minglade runt i Kungsan på FN:s internationella dag för utrotande av AIDS idag. Det var ödsligt tomt, men jag hade trevligt med dom som var där. En del bekanta var där och med min kära kollega och HIV-aktivist Christina Ralsgård i sällskap så blir livet aldrig långtråkigt…
Jag skrev debattartikeln Bryt tystnaden om sex, kön och jämställdhet, tillsammans med talespersonerna Gudrun Schyman och Stina Sundberg i Corren idag också. Läs gärna hela i länken ovan, men visste du:
- Att 2 miljoner vuxna och barn dog förra året i sviterna av AIDS?
- Att HIV-spridningen ökar och inte minskar?
- Att kvinnor har tre gånger så hög risk att smittas av HIV?
- Att spridningen ökar mest i Kongo där våldtäkter används som ett systematiskt vapen i konfikterna?
- Att 3 miljoner, av de totala 140 miljoner, flickor som könsstympas varje år smittas med HIV?
- Att FN-organet UNAIDS påpekar att HIV-spridningen inte kommer att minska om vi inte tar ett globalt grepp för att förändra de destruktiva könsnormerna som sprider HIV?
- Att regeringen förmodligen inte gör ett dyft angående frågan ovan under det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009?
Vi har en del att göra hörrni! Vakna!
Män över 65 år ratar nu sossarna och Mona Sahlin. Ingen överraskning enligt Gudrun Schyman i Aftonbladet idag. Jag är beredd att hålla med, och det får mig osökt att komma och tänka på den där kvällen jag följde med min mamma med färdtjänsttaxi och vi pratade glada i hågen över att sossarna nu äääntligen kanske skulle få en kvinnlig partiledare! Nu kanske Sverige för första gången i världshistorien skulle kunna få en kvinna som statsminister!
Nää, fy faan, väljs det en kärring till partiledare så lämnar jag partiet!
…utbrast plötsligt taxischaffisen.
Ehh, varför då? Är du engagerad sosse alltså?
…frågade jag minst sagt lite förbluffad, inte bara över det illa dolda kvinnoföraktet men även brutala brist på servicekänsla, vi var ju ändå hans kunder. Lite hyfs borde man ju kunna förvänta sig även om man “bara” är färdtjänstkund. Och kvinna.
Det var en extremt aggressiv svada som strömmade ut ur den där munnen ytterligare 10 minuter om varför gubbens sosseliv nu stod på ända och att kvinnor kom och förstörde. Att försöka gå till försvar för att halva befolkningen (inklusive hans kunder då) var åtminstone vatten värda, gjorde inte susen direkt. Det uppstod ett mindre gräl kan jag väl lugnt påstå.
När vi väl var i tryggt förvar ute ur den där läskiga bilen var det otroligt skönt att få kläcka ur sig att han precis hade bråkat med två engagerade i Feministiskt initiativ. Han rivstartade iväg. Man vet ju aldrig vad två rabiata färdtjänstfeminister kan ta sig till…
Så, om sossarna nu förlorar några gamla stofiler på vägen, så är det förmodligen en välbehövlig genomstädning av partiet innan de kan bli trovärdiga i sin ambition att vara ett feministiskt parti.
Det är en deppig dag för Europa idag. Den rapport som Maria Robsahm ( f.d. Carlshamre) tillsammans med assistenten Liv Öberg Nilsson arbetat på i EU-parlamentet, som belyser prostitutionen och dess hälsokonsekvenser för kvinnor i EU:s medlemsstater röstades ner idag. EU-parlamentets ledamöter blev uppenbarligen förskrämda och tysta av den kortfattade och kärnfulla rapporten, läs den. Om det beror på den höga andelen äldre män som ju också innefattar en hög andel sexköpare är svårt att sia om. Men tystnaden väcker frågor.
Det är dags för fler feminister i EU
Att konservativa män med kvinnor håller ihop syns även i alliansens misslyckade samarbete om äktenskapslagen. Den upparbetade allianspiskan Tiarafeministen skriver om idag lägger krokben för dem. Tur att det röd-gröna laget är frisinnade nog att lyfta frågan från sitt håll med en motion de kommer att få igenom.
Att vi har enorma orättvisor i världen är ingen nyhet. I Sverige är människor inte lika mycket värda. Då och då gör insamlingsorganisationer ett ryck för att barn från mindre resursstarka länder ska få vård i Sverige. Nu är det brännskadade Tatiana.
Jag blandar vanligtvis in mitt arbete i bloggandet, men gör ett undantag här. Det handlar om deras överlevnad:
Alla barn har rätt att söka uppehållstillstånd eller asyl i Sverige. Asylsökande barn som vistas i Sverige har rätt till samma subventionerade vård som barn bofasta i Sverige. Det betyder att Tatiana får nödvändig vård betald av staten om hon söker. Före detta asylsökande (om hon skulle få avslag) har fortfarande rätt till subventionerad nödvändig vård.
Barn som enbart vistas i Sverige (innan asylansökan lämnats in) har alltså inte rätt till subventionerad vård. Där befinner sig Tatiana idag.
Detta har jag skrivit till insamlingstiftelsen och jag hoppas att dom hjälper henne med detta nu. Jag vill dock betona att Tatiana ändå kommer att behöva bidrag, de vardagliga omkostnaderna runt om vården är väldigt stora när man är så svårt sjuk som Tatiana är. Och Migrationsverkets ekonomiska stöd till asylsökande för vardagliga omkostnader är väldigt begränsat.
Värderingar är något som präglar livet varje dag, ofta tänker vi nog inte på det. I mitt jobb möter jag människor som misshandlar sina barn och andra som efter att barnet varit dödssjuk under en lång tid bär på så stort lidande att de berättar att de önskar att barnet äntligen får dö. Att de äntligen ska få frid. Att se människor i deras situation och försöka göra skillnad är inte alltid lätt. Men att vara medveten om sina värderingar och bakomliggande erfarenheter och hur de påverkar ditt agerande är oerhört viktigt.
Som feminist får man ofta höra att värderingarna står i vägen för objektiva bedömningar. Att min förförståelse av att världen är könsdiskriminerande skulle hindra mig från att se individen. Jag upptäcker ofta att det är tvärtom, att jag är den som förmår att se bortom könet, förstå individen pga begränsade könsroller och behandla individen just som en individ som står under påverkan av yttre genuskodade förväntningar. Jag är tränad i det. Och jag tror på att människan kan göra sig fri från begränsande könsroller. Om hen vill.
Inte minst den positivistiska forskningen fördömer forskning som är öppen med förförståelse och feministiska terorier som analysverktyg. Som om fördömandet i sig inte är en värdering byggt på känslor? Som om forskningsetiska råd inte har sin grund i värderingar?
Att förneka värderingars existens i forskningen som den positivistiska forskningen försöker göra, skulle en psykoterapeut analysera som att inte vara i kontakt med sina känslor, att känslorna måste integreras i det intellektuella för att forskningen ska vara etisk och forskaren funktionell. Det vore en skarp kritik mot den vita västerländska manligt kodade positivistiska forskningstraditionen. Någon som har sett sådana studier?
Jag sticker inte under stol med att jag blir glad av att forskningen kring HIV går framåt och välkomnar att Nobelpriset i medicin gick till de franska forskarna Francoise Barré-Sinoussi och Luc Montagnier!
Ja, så är det faktiskt i 12 av EU:s 27 medlemsländer!
I Sverige är vi idag ganska införstådda med att barnmisshandel inte är bra, och vi var också först i världen med att förbjuda barnaga 1979. Polen var paradoxalt det land som tog initiativ till barnkonventionen samma år. Den barnkonvention som FN:s generalförsamling antog 1989. Och som FN:s medlemsstater ska efterleva. Men Polen m.fl. andra EU-länder har fortfarande inte några planer på att efterleva den.
Bara i Sverige dör det fortfarande 7 barn varje år pga barnmisshandel, hur många som dör i EU vet vi inte. Hur stora samhällskostnaderna är efter alla skador, funktionshinder och psykosociala problem barnen får har vi ingen aning om. Men de är gigantiska, helt klart. Liksom det mänskliga lidandet. Och kroniskt sjuka och funktionshindrade barn är dubbelt så ofta utsatta för misshandel av en förälder. Dom barnen är min vardag som kurator.
Det är oftast män som slår barnen och ofta slår han även barnens mamma. “Familjebråk” och “familjeangelägenhet”? Nej, det är förtryck. Pojkar som växer upp och får lära sig att bli “män”.
Feministiskt initiativ anser att det är hög tid att driva frågan om ett förbud mot barnmisshandel i hela EU, vilket vi skriver om i Aftonbladet idag på FN:s internationella barndag.
Läs artikeln i Aftonbladet. Den längre varianten av artikeln finns här.
Läs även intressant artikel om alternativ pappabild.
Läs för bövelen inte den här artikeln…
Det finns en grupp människor i Europa som ständigt trackasseras. I Italien hänvisas de till lägerområden där kommunen tvingar dem att skriva på kontrakt på att de inte får ta emot gäster på natten. 600 personer får dela på en vattenslang till dusch som ligger utanför området, utanför tryggheten och taggtrådarna. Då och då bränns lägerområdena ner av nazister.
Denna utsatta grupp tvingas nu också till etnisk registrering och har de otur att bo i fel kommun så får de ID-kort som det står Campo Nomadi på. Så att alla ska veta att att de är romer. Som om de inte redan har svårt att få jobb?
Förtrycket av romerna är så ingrott i dom själva så att Kashima kommentarar kontraktet med kommunen som att ”har man inget val är det ju bra.” Läs en gripande artikel om romerna här.
Ja, en del anpassar sig. Anpassar sig till dig som snackar skit om romer bakom ryggen på dom. Anpassar sig till dig som tror på och sprider fördomar om ett folk på 25 miljoner på lösryckta erfarenheter trots att de flesta romer du träffat varit “trevliga” och lika laglydiga som dig själv (men du tänkte kanske inte på att just dom var romer?). De anpassar sig till dig som inte orkar bry dig om att dom bränns inne i sina läger och att nazisterna skrämmer livet ur dom. Eller att politiker ställer sig utanför taggtrådarna, gestikulerar in mot misären barnen tillåts växa upp i och skriker “Titta, allt detta har zigenarna stulit från italienarna!”
Betongmurarna som kommunen låtit bygga? Taggtråden? De krossade glasflaskorna som kastats in över muren? Utedassen? Skjulen utan värme där gravida tvingas sova mitt i vintern? Maten till barnen?
Jag är rädd att du som direkt eller indirekt stödjer trackasserierna av romerna banar väg för ett nyfaschistiskt Europa, en ny etnisk rensning.
Alla människor har rätt att behandlas med respekt. Alla människor har rätt att få utöva sin grundläggande mänskliga rättigheter, fria från förtryck. Det är egentligen ganska enkelt och ta ställning. Ellinor C M och Roya och Matilidas Intersektionalen är några att de ytterst få som tar avstånd från förföljelsen av romerna. Feministiskt initiativ kommer fortsätta att ta ställning och det kan du göra genom att enkelt skriva under denna petition. Och visa ditt stöd genom att gå med i facebook-gruppen Stoppa den växande förföljelsen av romerna!
Miljöpartiet har nu följt Feministiskt initiativs exempel i att sträva för att brist på samtycke är det som ska utgöra definitionen av en våldtäkt. Det känns bra att något mer parti inser vikten av att förskjuta ansvaret på förövaren och inte på offret. Jag är glad att det är Miljöpartiet som går på samma linje här, de behöver verkligen stärka sitt feministiska perspektiv på politiken.
Alexander Chamberland, f.d. språkrör för Grön ungdom, är en av de brinnande feministerna i Miljöpartiet som kämpar på internt. Han vågar vara exempel på att det privata är politiskt och gör det med råge i sin krönika i ETC där han skriver om att själv ha varit utsatt för våldtäkt.
Alexander är modig. Och stark. Det är det som särskiljer feminister - att direkt eller indirekt våga prata om det som är svårt, det som skaver i själen. Och att aktivt arbeta för förändring av det förtryck som vi eller någon som står oss nära fått smaka på.
Vi är många som blivit utsatta för någon form av övergrepp, de flesta berättar aldrig om det. För att det är för svårt. Därför är det så viktigt när några vågar. Tack Alexander.
Jag har tidigare skrivit om att jag blivit utsatt för förföljelse, men inte hela historien. Inte om de år som präglades av rädsla, åren som jag levde i kappsäck och flyttade mellan andrahandskontrakt trots att jag hade en egen lägenhet. Men vad hjälpte en eget kontrakt när skräcken beräknande lutar sig mot altandörren med sin föraktfulla stirrande blick på natten? Och ingen hjälp finns att få från samhället?
Jag ska skriva ner hela historien en dag, den som började med överfallet på väg hem från jobbet, fortsatte i tingsrätten men tyvärr inte slutade där.
Det privata är politiskt och politiken borde ha större respekt för våra privata liv. Även kvinnors. Kvinnors och mäns syn på säkerhet skiljer sig fundamentalt, men säkerhetspolitiken skiter fullständigt i kvinnors erfarenheter och verklighet. Gudrun Schyman gjorde ett väldigt intressant program på temat för några månader sedan. Det kan du se här. Vad Feministiskt initiativ tycker borde förändras kan du läsa här.
En av mina små förälskelser i livet är Madonna som fyller 50 år i helgen. Det är ingen öppen förälskelse (fram tills nu då… ;), det är inget idolskap heller för känslorna har varit lite splittrade genom åren. Madonna är en fighter som tar sig fram från ingenting, satsar högre än det är möjligt (och har också jämfört sig med Jesus och Gandhi) och är inte nöjd med toppen, högre kan hon. Om en inte gillar människor som tar för sig, vet sina talanger och inte skäms för att hävda dom, då kan en störa sig på Madonna. Jantelagar brinner på bål när Madonna är i farten.
Jag tycker det är så otroligt skönt och inspirerande att se att det finns kvinnor som är så drivna, så professionella och som tar betalt. Det som gör att hon är ännu mer beundransvärd är att hon alltid på något sätt varit tydlig med sitt motstånd mot förtryck, sin kamp för HBT-personers rättigheter, motstånd mot rasism, kamp för AIDS-drabbade och inte minst sagt sitt utmanande av könsroller och sin egen förväntade underlägsenhet som kvinna. Men Madonna är idag en av sina egna största kritiker mot det som hon själv beskriver som ytliga liv, och hon blir allt mer politiskt vass.
Klicka på Madonna ovan för mer energi…
En del feminister har genom åren rackat ner på Madonna för att hon använt sin sexualitet och ungdomliga kvinnlighet som försäljningstrick och helt gått in i det patriarkala marknadsspelet. Och javisst, jag kan hålla med om att det är sorgligt att det ska behövas för att komma någon vart som kvinna och på ett sätt synd att så många kvinnor indirekt accepterar ordningen och förstärker den genom att spela med. Men jag kan inte riktigt belasta enstaka kvinnor för världsordningens vara. Vi spelar alla, män som kvinnor, med i könsordningsspelet i någon form för att överleva, för att få lite bekräftelse, lite kärlek, för att lyckas i karriären eller vad det nu handlar om. Madonna har ändå gjort det ganska bra och samtidigt förmedlat något annat. Och hon når en bredare publik med budskapet just på grund av att hon talar det språk som alla förstår och lockas av. Jag ser fram emot att följa hennes mångfacetterade utveckling och växande politiska engagemang. Längtar efter att se henne som superkaxig 90-åring fortsätta peka “fuck you” åt George Bush och hans arvingar.
Så summa summarum: Grattis som faan på 50-årsdagen Madonna! Keep on rockin’!
Click on Madonna below to make her move… se hela videon, det är den värd.
Här är lite fler bilder från Europrideparaden. De flesta är tagna av Jan Magnusson, Feministiskt initiativ Göteborg.
Jag bär alltid Feministiskt intiativ med stolthet!
Ja, just det: Feminister har bättre sex! Nöjda är vi också 
Gudrun Schyman var mest poppis, som alltid. Här är hon fullkomligen dränkt i groupies som började gråta av lycka för att de fick pussa henne…
Stina Svensson, Fi Göteborg hade den snyggaste ballongkreationen.
Jag och Samuel Kvist har ballongkrig! Jag tror jag vann…?!
Aase Hensvold och Lovise Brade var några galningar i Fi-tåget…
Underbara Tasso Stafilidis var EuroPrides briljanta stjärnarrangör, här domderandes påVIP-hyllan i Pride Park efter paraden. Bilden snodd från facebook.
Jag avslutade Europride med att stå i Feministiskt initiativs tält på söndagen. Söndagen är alltid en lugn dag med familjetema och bingo, vilket krävs efter en VIP-kväll med gratis skumpa ledd av Tasso… men söndagkvällen avslutades med sköna gamla hits med Right Said Fred som jag kvicknade till och shakade loss i gruset mellan tälten. Samuel Kvist hakade på, Christian Engström, vice ordförande i Piratpartiet, var inte sen att haka på och snart var även miljöpartiet med i svängen.
Tråkigt att vara politiskt aktiv? Nix! 
Fantastiskt hur kul man kan ha när det regnar! Jag blir verkligen lite uflippad varje år i Prideparaden - regnet har aldrig hejdat humöret. Kroppen är riktigt sliten idag och halsen är hes - precis som det ska vara med andra ord. Jag har fått mejl från vänner som sett mig och tyckte vi såg tjusiga ut. Haha… Gudrun lyckades väl se respektabel ut:
Själv sprang jag omkring och drog igång hejarramsor och hjälpte ivrigt Sofia Karlsson att dra igång vågen i publiken. Favoritramsan var:
Homo, hetero, trans eller bi
…alla kan vara med i Fi
Vet du inte vad du é
….kan du vara med för dé!
![[8.jpg]](http://bp2.blogger.com/_89ut-hdzymw/SJShOGJ805I/AAAAAAAAHV0/iy-MJuDEBOc/s1600/8.jpg)
Denna bild har stationsvakt tagit, där finns fler.
Sofia var riktigt snygg som prinsessa i år och charmade som vanligt.
Själv ser jag väl lite sliten ut mellan mina darlings Stina och Gudrun.
Värre blev det efter lite paraden-mingel backstage och på vip-hyllan och en runda på stan in på natten… Jag fick i alla fall gratis skumpa och tak över huvudet på Pride Park medan jag stod och beundrade alla genomblöta människor nedanför som stod i regnet hela kvällen och parerade mellan vattenfloderna som forsade ner från tälttaken. Inte en sur min nånstans! Faschinerande!
Kristdemokraterna vägrade tydligen till och med EuroPrideparaden. Det säger ganska mycket om synen på homosexualitet och könskonservatismen hos dom. Och får mig att tänka på Feministiskt initiativs affisch:
Ojojoj… jag fortsätter där jag slutade: shit vad GOD-DES AND SHE [NYC-USA] ägde Debaser igår! Lyssna här. Hiphop-tjejerna som slog igenom med Lick-it i serien The L-Word för ett par år sen. Det är fantastiskt att höra världens samlade flator, bin, queera och till och med förtjusta bögar sjunga Lick it! Better lick it right. Touch it! Better touch it right. Kiss it! Better kiss it right - do that pussy riiiight!
Inget för sexmoralister som Bitte Assarmo. Be proud var ordet!
Men nu är det visst en ny dag. Det vankas EuroPrideparad med uppåt 80.000 deltagare. Hey - vilken annan demonstration kommer upp i den summan idag? Över en halv miljon människor beräknas stå och heja på. Hey - vilken annan demonstration kommer upp i den summan? Det är fantastiskt. Och jag hoppas på att slippa det vanliga eftersnacket om att “alla ser så konstiga ut… måste dom göra sig så där …queera? Måste dom va nakna och ha sex öppet?” För det första är det en minoritet som hamnar framför kamerorna. För det andra så är jag glad att några utmanar folket lagom.
Den som någonsin har sett en karneval och folkfest vet att även heterokarnevaler har halvnakna människor som ålar sig framför kamerorna. Men då är det oftare trimmade tjejer i små ‘accepterade’ bikinis - typ magdansöser.
Igår pallrade jag mig bort till Pride Park och hängde. Först blev det Queerfeminism for dummies med Tiina Rosenberg på Feministisk Träffpunkt som Tiarafeministen bossar över. Jag kan bara konstatera att det är förbaskat svårt att försöka dra queerfeminismens historia och innebörd så där över en kafferast. Tiina lyckades även med konststycket att ge sig på hela intersektionalietsbegreppets innebörd och uppkomst i Sverige (utan att egentligen berätta att det var det hon gjorde). Hon var i alla fall ödmjuk nog att påpeka att man aldrig kan bli fullärd i att förstå hur världen och makthierarkierna hänger ihop, inte hon heller, och det enda man kan göra för att försöka förstå är att envist söka kunskap och läsa, läsa, läsa. Gärna feministisk litteratur då.
Tiina påminde oss om att vi vita feminister i Sverige måste ge plats åt icke-vita. Precis som heterofeminister måste ge plats till homo-, bi- och transpersoner och funktionshindrade måste ges plats för att höras i sin politiska kamp. På samma sätt som vi feminister hävdar att män måste ge oss plats i det politiska rummet. Det är samma maktstrukturer av förlöjligande, marginaliserande, osynliggörande och förtryck och så vidare, men de tar sig i olika uttryck. Feminismen får aldrig glömma bort balansen mellan självhävdandet och solidariteten. Får aldrig glömma att vara självkritisk för att inte fastna i samma hjulspår som grundar patriarkatet.
Det är det som är så svårt med att vara feminist - att det hela tiden blir privat. Att feminismen alltid ställer dig själv mot väggen. Att du ställs inför dig själv. Att du tvingas att lära känna dig själv i förhållande till din omvärld: hur beter du dig egentligen? Vilken makt har du över andra? Den navelskådningen är det inte alla som vågar göra!
Att det privata är politiskt är en feminiskt gammal sanning. Men många känner sig hotade just på grund av det. Det är synd, för jag är övertygad om att den insikten är det enda som på allvar kan förändra vårt politiska klimat. Politiken är idag en mediaprodukt av företag som kallar sig för politiska partier - det handlar i första hand om marknadsföring, i andra hand om att få makt i riksdag och regering, i tredje hand om att lansera enstaka sönderhackade politiska förslag som inte gör någon egentlig skillnad.
Det är därför jag är kär i Feministiskt initiativ, som alltid strävar efter att se på helheten, vågar se de komplexa sambanden och hur frågor hänger ihop och inte kan separeras. Det är därför vi alltid är så ifrågasättande och kritiska - mot oss själva liksom andra. Vi ställer krav. Men vi dömer inte - vi stöter, blöter och närmar oss kärnan för att hitta den där solidariteten med dom som behöver den.
Men alla dom där diskussionerna som kan förändra utgångspunkten för politiken måste ju göras på markplanet, i hemmen, i skolan, på rasterna, i fikarummet, på middagen - kort sagt där människor ÄR. Den sociala rörelsen måste alltid vara grunden för politiken, men den marginaliseras allt mer i det politiska samtalet.
Det är det som är så underbart med Pride, att det är en sån skön mix mellan djupa samtal, svåra teoretiska diskussioner, politisk kamp - och fest så klart. Schlageryran igår kväll i Pride Park var heeelt oslagbar! Jag är väl inget fan av schlager så där till vardags, men jädrar vilket lyckorus som spred sig bland tusentals besökare. Det smittar av sig
Nu ska jag iväg och lyssna på Gudrun Schyman som pratar om Feminism for dummies på Feministisk träffpunkt. Sen blir det möte med arbetsutskottet i styrelsen innan klubbvärlden får Stockholm att pulsera ikväll. See You!
“Vad handlar egentligen Pridefestivalen om?” frågar Bitte Assarmo på SVD Brännpunkt idag. Min motfråga efter att ha läst artikeln “Vad handlar egentligen homofobi om?”
Bitte griper efter halmstrån från Tiina Rosenbergs invigningstal på Pridesång på Skansen för att visa sitt förakt för LGBT-rörelsen. Hon får det att låta som att Tiina inte tycker att det är viktigt varken med mänskliga rättigheter eller kärlek utan att det enda viktiga är att ha sex, att vara “skamlös” och ha “känslolösa knull”. Bitte sjunker så lågt att hon sätter två meningar från Tiinas tal mot Bittes mycket högre värderade (egna?) kamp mot världssvälten, fattigdomen, utarmningen av tredje världen, klimatet, miljöförstöringen, alla sexuellt överförbara sjukdomar etc etc…
Som om Bitte lyfte något av sina sexuellt uttorkade fingrar för dessa frågor egentligen?
Den första meningen som Bitte blir oerhört provocerad av är enligt henne själv:
…/rätten att ha sex när andan faller på./
Hmm, det kan en ju uppröras över om en är känslig. Men Tiinas resonemang löd egentligen:
/Vi talar mycket och ofta om rätten till kärlek under Pride, vilket är viktigt. Men glöm aldrig att det är på grund av att vi har sex med varandra som vi blir diskriminerade och hatade. Vi får inte heller glömma bort att det vi kämpar för också är rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på./
Såg ni någon skillnad i ord, i sammanhang, i budskap?
Den andra meningen som tydligen är väldigt provocerande för Bitte är Tiinas uppmaning:
…/Knip inte med könet, det har aldrig varit en del av vår rörelse!
Bitte anser nämligen att vi ska knipa ihop våra könsorgan och leva i kyskhet. Om vi är LGBT-personer vill säga. För jag ser inte någonstans i hennes text att hon riktar sig till runtknullande heteros?
Bittes 10 budord i artikeln är i klartext:
Tråkigt för Bitte som får en torr, trist och smolkig sommar. Även hon hade ju varit välkommen till Pride för att lära sig något nytt, kanske om sex, men även asexuella är ju en del (dock en icke-fördömande minoritet) av queerrörelsen.
Homofobi handlar om rädsla för sex som inte följer missionärsnormen. Bitte borde få lära sig att det är något positivt med sex och bli feminist, vi har bättre sex! Go get some!
