Ja, jag har pratat ett bra tag om att jag ska byta blogg av tekniska skäl och nu har jag tagit tag i saken. Jag kommer sakna att tillhöra driftig.nu, men andra saker väger tyngre.Jag har redan rivstartat nya snygga bloggen och detta är mitt sista inlägg här, så byt ut din eventuella länk till denna blogg mot denna länk: http://veronicasvard.wordpress.com/
Män över 65 år ratar nu sossarna och Mona Sahlin. Ingen överraskning enligt Gudrun Schyman i Aftonbladet idag. Jag är beredd att hålla med, och det får mig osökt att komma och tänka på den där kvällen jag följde med min mamma med färdtjänsttaxi och vi pratade glada i hågen över att sossarna nu äääntligen kanske skulle få en kvinnlig partiledare! Nu kanske Sverige för första gången i världshistorien skulle kunna få en kvinna som statsminister!
Nää, fy faan, väljs det en kärring till partiledare så lämnar jag partiet!
…utbrast plötsligt taxischaffisen.
Ehh, varför då? Är du engagerad sosse alltså?
…frågade jag minst sagt lite förbluffad, inte bara över det illa dolda kvinnoföraktet men även brutala brist på servicekänsla, vi var ju ändå hans kunder. Lite hyfs borde man ju kunna förvänta sig även om man “bara” är färdtjänstkund. Och kvinna.
Det var en extremt aggressiv svada som strömmade ut ur den där munnen ytterligare 10 minuter om varför gubbens sosseliv nu stod på ända och att kvinnor kom och förstörde. Att försöka gå till försvar för att halva befolkningen (inklusive hans kunder då) var åtminstone vatten värda, gjorde inte susen direkt. Det uppstod ett mindre gräl kan jag väl lugnt påstå.
När vi väl var i tryggt förvar ute ur den där läskiga bilen var det otroligt skönt att få kläcka ur sig att han precis hade bråkat med två engagerade i Feministiskt initiativ. Han rivstartade iväg. Man vet ju aldrig vad två rabiata färdtjänstfeminister kan ta sig till…
Så, om sossarna nu förlorar några gamla stofiler på vägen, så är det förmodligen en välbehövlig genomstädning av partiet innan de kan bli trovärdiga i sin ambition att vara ett feministiskt parti.
Lite tyst på bloggen innebär som vanligt att jag har alldeles för mycket att göra. Men jag får mycket gjort på annat håll med forskning och pressarbete i Feministiskt initiativ. Idag har jag en egen artikel i ETC om att Förbifart Stockholm är ett mansprojekt.
En liten uppföljning på Feministsupport.com!: Jag har hälsningar från kvinnor från “The Popeland” som uppmanar Sverige att rösta in Feministiskt initiativ i Europaparlamentet. Jag kan ju bara hålla med, se till att alla kvinnor i alla EU-länder får aborträtt!
Att Kvinnoforum stiftelses vd Bam Björling anlitat sitt eget företag för konsultuppdrag åt Kvinnoforum och otydliga redovisningar är förståss oacceptabelt, men nyhetsvinklingen är som vanligt sned. Kvinnoforum har gjort en hel del bra saker sedan det bildades 1988 och drev nu cirka 60 olika projekt när SIDA drog in stödet och Kvinnoforum tvingades gå i konkurs.
Att tvingas lägga ner en sådan omfattande verksamhet med så många organisationer runt omkring som blir lidande är faktiskt också ett enormt slöseri på skattepengar, det får vi inte glömma bort i fartalskampanjen som håller på. Den stora majoriteten av dessa projekt fungerade förmodligen alldeles utmärkt. Annars hade Kalla Fakta och SVD med största sannolikhhet grävt upp skeletten i garderoberna.
Därmed inte sagt att det finns osakligheter i det som Kalla Fakta och SVD funnit i sin granskning. Granskningarna är välkomna och nödvändiga, särskilt när det handlar om så stora summor. Men avvecklingen av Kvinnoforums verksamhet hade kunnat skötas snyggare.
Men en sak förundrar mig i media-rapporteringen: varför frågar man inte de som är ytterst ansvariga för Kvinnoforums verksamhet hur besluten kunde tas: styrelsens ledamöter? Hur kommer det sig att Kvinnoforums ordförande Björn Sprängare inte hängs ut på samma sätt? Är det för att han är man?
Varför kvinnor oftare röstar röd-grön-lila är en återkommande fråga och Sakine Madon och Elise Claeson, båda liberala kvinnor, har tagit upp den på sistone. Tyvärr fastnar de i resonemanget att vänstern har “lagt beslag på” feminismen. Det är faktiskt dags för lite mer självkritik från liberalfeminister. Liberalismen har helt enkelt varit dålig på att se kvinnors villkor, göra analyser och som resultat komma med vettiga politiska förslag. Det är ingen slump att Alliansens politik försämrar kvinnors självständighet och villkor. Det beror på bristande intresse.
Feminism är inte höger eller vänster, det är en egen -ism. När vänster och högerfeminister envisas med att kriga mot varandra med höger-vänster-retorik istället för se gemensamma nämnare så hämmas utvecklingen och det blir status qou: ojämställt. Elise Claeson visar själv tydligt hur högerns konservativa könsseparatistiska ideal har svårt att ta till sig av den rättmätiga kritiken från kvinnor inom vänstern:
“Nej, svenska tjejer lever höger. Men vänstern har tillåtits fula ut de värdeord som är högerkvinnolivet: kärnfamiljen, äktenskapet, moderskapet, hemmet. Samtidigt har vänstern tillåtits erövra de värdeord som kvinnor känner samhörighet med: ansvar, solidaritet, jämlikhet, trygghet, rättvisa.”
Vart tog en jämställd arbetsmarknad vägen i snacket om “livspusslet”? Var är insikten om att livet är en helhet? Det går inte att bedriva en könsseparatistiskt hemmafrupolitik alá vårnadsbidraget och samtidigt tro att kvinnor och män ska bli jämställda på arbetsmarknaden. Om förnuftet inte räcker så finns det hur mycket forskning som helst som visar att det privata och offentliga livet är beroende av varandra. Om högern inser detta och tar avstånd från de konservativa strömningarna så kan en ordentlig liberalfeministisk debatt ta ton. Den debatten skulle bli betydligt mer kreativ än idag och kanske leda till nya idéer. Liberala feminister har också sina poänger som när Sakine Madon påpekar att kvinnor byter arbete för sällan. Må dom kloka mötas!
Petra Östergrens brist på politiska insikter syns tydligt i resonemanget att feminismen inte bör ha någon gemensam kärna och istället mår bättre av att splittras, att det är en fördel när feministiska huvuden huggs av som hydror. Men alldeles för ofta så undrar jag om Petra menar att feminismen blir starkare av att feminister hugger av varandras huvuden? Resonemanget går hursomhelst emot grunden för vad feminismen syftar till: gemensamma krafter för förändring.
Petra kritiserar också “mainstreamfeminister” (vilka de nu kan tänkas vara?) för att inte se att maktmönster är föränderliga. Att “mainstreamfeminister” borde ta tillvara nytänkande akademikers olika alster och att ju fler former av kamp mot patriarkatet som finns, desto bättre är det. Jag håller helt med Petra om att flera former är bra för att angripa patriarkatet på olika sätt, det var just därför jag var med och byggde upp Feministiskt initiativ. Feministiskt initiativ bildades som ett svar på att det var dags för den mängd olika feminismer och feminister som finns att kraftfullt börja samarbeta. Oklarheten över om Petra nu tycker att allt ska göras om från början eller splittra det som redan är gjort är klassiskt för hennes debattstil: paradoxal.
Ja, Polariseringen av kvinnor stärker mansdominansen är mitt sista inlägg i debatten som började med artikeln Feminism - radikal utgångspunkt för politiken och mitt första svar på replikerna som kom var Feminismen enar sig för en ny dimension i politiken. Artiklarna har varit de mest lästa och omdebatterade på Läsarnas Fria, vilket glädjer mig!
Polariseringen av svarta-vita stärker rasismen. Jag blev glad att läsa att stödet för sverigedemokraterna sjunkit kraftigt sedan i våras, men samtidigt undrar jag om det beror på att väljarna faktiskt fattat att beskyllandet av flyktingar inte löser något, eller om det har att göra med att moderaterna och socialdemokraterna istället ökat sin rasistiska politik?
Nåväl, när temat konservatism ändå är uppe så vill jag passa på att tipsa om att Gudrun Schymans programserie drar igång imorgon kl 21:00 på TV8! Imorgon pressar hon ärkebiskopen på varför vissa människors gudstro ska stå över alla människors rätt till sina mänskliga rättigheter? Missa inte den debatten!
Den är en evig fråga det där med att vi som vill ha jämställdhet i hemmen bör “uppfostra” män att lika ansvar. Debatten om husållsnära tjänster gör frågan högaktuell. Ska samhället subventionera hushållsnära tjänster, vilket breddar en lågavlönad yrkesgrupp och bidrar till att män absolut inte tar mer ansvar eller ska vi vänta på männens goda vilja?
Frågan är faktiskt inte enkel.
Idag skriver Ulrika Hagström och Kerstin Olsson på TCO på DN Debatt att det bör ges 90 % subventionering för hushållsnära tjänster för föräldrar, just för att skona mammorna från att dubbelarbeta, tvingas gå ner i deltid och sluta livet i fattigpension. Ska man betrakta det som ett förebyggande fattigdomsarbete för kvinnors räkning? Eller ska man dra till med slagdängan “överklassen får torka sin egen skit!”. Problemet med den sista argumentet är just att det är kvinnorna som obetalt torkar männens skit idag jämfört med att det åtminstone skulle vara betalt och professionaliserat om det subventionerades.
Så, jag tycker inte att det är en lätt fråga, men jag lutar nog mot att det är bättre att flytta ut fler klassiska “kvinnosysslor” påden öppna arbetsmarknaden istället för att vi ska jobba gratis med dom i hemmet. Som Hagström och Olsson också är inne på så är det ju fantastiskt för kvinnors självständighet att hemtjänstsektorn blivit till. Vi måste fortsätta professionalisera “kvinnosysslorna”, då kanske dom också kan bryta sig loss från könsuppdelningen. Personlig assistent är ju ett yrke där det finns en förhållandevis hög andel män idag, jämfört med om mammor, fruar och kvinnliga släktingar hade gett upp sina yrkesliv och arbetat gratis. Tvättbranschen är inte längre helt dominerat av kvinnor. Samma med fönsterputsning. Det finns många andra exempel på yrken som skjutits ut alltmer på den öppna arbetsmarknaden och då också blivit mer könsneutrala.
Så nej, jag är egentligen inte rädd för att flytta ut hushållsnära tjänster om det fyller ett bra syfte. Själv skulle jag nog främst behöva någon som kan kolla in rören här hemma. Det måste ju i rimlighetens namn vara en hushållsnära tjänst? Subventionerad sådan? Nej. Det är ju ett mansdominerat yrke, så då subventioneras inget.
Men det är en annan sida av diskussionen…
Här är lite fler bilder från Europrideparaden. De flesta är tagna av Jan Magnusson, Feministiskt initiativ Göteborg.
Jag bär alltid Feministiskt intiativ med stolthet!
Ja, just det: Feminister har bättre sex! Nöjda är vi också 
Gudrun Schyman var mest poppis, som alltid. Här är hon fullkomligen dränkt i groupies som började gråta av lycka för att de fick pussa henne…
Stina Svensson, Fi Göteborg hade den snyggaste ballongkreationen.
Jag och Samuel Kvist har ballongkrig! Jag tror jag vann…?!
Aase Hensvold och Lovise Brade var några galningar i Fi-tåget…
Underbara Tasso Stafilidis var EuroPrides briljanta stjärnarrangör, här domderandes påVIP-hyllan i Pride Park efter paraden. Bilden snodd från facebook.
Jag avslutade Europride med att stå i Feministiskt initiativs tält på söndagen. Söndagen är alltid en lugn dag med familjetema och bingo, vilket krävs efter en VIP-kväll med gratis skumpa ledd av Tasso… men söndagkvällen avslutades med sköna gamla hits med Right Said Fred som jag kvicknade till och shakade loss i gruset mellan tälten. Samuel Kvist hakade på, Christian Engström, vice ordförande i Piratpartiet, var inte sen att haka på och snart var även miljöpartiet med i svängen.
Tråkigt att vara politiskt aktiv? Nix! 
Fantastiskt hur kul man kan ha när det regnar! Jag blir verkligen lite uflippad varje år i Prideparaden - regnet har aldrig hejdat humöret. Kroppen är riktigt sliten idag och halsen är hes - precis som det ska vara med andra ord. Jag har fått mejl från vänner som sett mig och tyckte vi såg tjusiga ut. Haha… Gudrun lyckades väl se respektabel ut:
Själv sprang jag omkring och drog igång hejarramsor och hjälpte ivrigt Sofia Karlsson att dra igång vågen i publiken. Favoritramsan var:
Homo, hetero, trans eller bi
…alla kan vara med i Fi
Vet du inte vad du é
….kan du vara med för dé!
![[8.jpg]](http://bp2.blogger.com/_89ut-hdzymw/SJShOGJ805I/AAAAAAAAHV0/iy-MJuDEBOc/s1600/8.jpg)
Denna bild har stationsvakt tagit, där finns fler.
Sofia var riktigt snygg som prinsessa i år och charmade som vanligt.
Själv ser jag väl lite sliten ut mellan mina darlings Stina och Gudrun.
Värre blev det efter lite paraden-mingel backstage och på vip-hyllan och en runda på stan in på natten… Jag fick i alla fall gratis skumpa och tak över huvudet på Pride Park medan jag stod och beundrade alla genomblöta människor nedanför som stod i regnet hela kvällen och parerade mellan vattenfloderna som forsade ner från tälttaken. Inte en sur min nånstans! Faschinerande!
Kristdemokraterna vägrade tydligen till och med EuroPrideparaden. Det säger ganska mycket om synen på homosexualitet och könskonservatismen hos dom. Och får mig att tänka på Feministiskt initiativs affisch:
Ojojoj… jag fortsätter där jag slutade: shit vad GOD-DES AND SHE [NYC-USA] ägde Debaser igår! Lyssna här. Hiphop-tjejerna som slog igenom med Lick-it i serien The L-Word för ett par år sen. Det är fantastiskt att höra världens samlade flator, bin, queera och till och med förtjusta bögar sjunga Lick it! Better lick it right. Touch it! Better touch it right. Kiss it! Better kiss it right - do that pussy riiiight!
Inget för sexmoralister som Bitte Assarmo. Be proud var ordet!
Men nu är det visst en ny dag. Det vankas EuroPrideparad med uppåt 80.000 deltagare. Hey - vilken annan demonstration kommer upp i den summan idag? Över en halv miljon människor beräknas stå och heja på. Hey - vilken annan demonstration kommer upp i den summan? Det är fantastiskt. Och jag hoppas på att slippa det vanliga eftersnacket om att “alla ser så konstiga ut… måste dom göra sig så där …queera? Måste dom va nakna och ha sex öppet?” För det första är det en minoritet som hamnar framför kamerorna. För det andra så är jag glad att några utmanar folket lagom.
Den som någonsin har sett en karneval och folkfest vet att även heterokarnevaler har halvnakna människor som ålar sig framför kamerorna. Men då är det oftare trimmade tjejer i små ‘accepterade’ bikinis - typ magdansöser.
“Vad handlar egentligen Pridefestivalen om?” frågar Bitte Assarmo på SVD Brännpunkt idag. Min motfråga efter att ha läst artikeln “Vad handlar egentligen homofobi om?”
Bitte griper efter halmstrån från Tiina Rosenbergs invigningstal på Pridesång på Skansen för att visa sitt förakt för LGBT-rörelsen. Hon får det att låta som att Tiina inte tycker att det är viktigt varken med mänskliga rättigheter eller kärlek utan att det enda viktiga är att ha sex, att vara “skamlös” och ha “känslolösa knull”. Bitte sjunker så lågt att hon sätter två meningar från Tiinas tal mot Bittes mycket högre värderade (egna?) kamp mot världssvälten, fattigdomen, utarmningen av tredje världen, klimatet, miljöförstöringen, alla sexuellt överförbara sjukdomar etc etc…
Som om Bitte lyfte något av sina sexuellt uttorkade fingrar för dessa frågor egentligen?
Den första meningen som Bitte blir oerhört provocerad av är enligt henne själv:
…/rätten att ha sex när andan faller på./
Hmm, det kan en ju uppröras över om en är känslig. Men Tiinas resonemang löd egentligen:
/Vi talar mycket och ofta om rätten till kärlek under Pride, vilket är viktigt. Men glöm aldrig att det är på grund av att vi har sex med varandra som vi blir diskriminerade och hatade. Vi får inte heller glömma bort att det vi kämpar för också är rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på./
Såg ni någon skillnad i ord, i sammanhang, i budskap?
Den andra meningen som tydligen är väldigt provocerande för Bitte är Tiinas uppmaning:
…/Knip inte med könet, det har aldrig varit en del av vår rörelse!
Bitte anser nämligen att vi ska knipa ihop våra könsorgan och leva i kyskhet. Om vi är LGBT-personer vill säga. För jag ser inte någonstans i hennes text att hon riktar sig till runtknullande heteros?
Bittes 10 budord i artikeln är i klartext:
Tråkigt för Bitte som får en torr, trist och smolkig sommar. Även hon hade ju varit välkommen till Pride för att lära sig något nytt, kanske om sex, men även asexuella är ju en del (dock en icke-fördömande minoritet) av queerrörelsen.
Homofobi handlar om rädsla för sex som inte följer missionärsnormen. Bitte borde få lära sig att det är något positivt med sex och bli feminist, vi har bättre sex! Go get some!
Mer hatbrott tidigt i morse. Vi kanske borde införa poliseskort för alla Pridedeltagare till nästa år?
Och nu försöker Aftonbladet verkligen skapa nyheter… Babsan “attackerar” transor genom att kalla dom divor. Som om det skulle vara ett skällsord att en diva kallar en annan för diva. Så knasigt det kan bli.
Carlos Ejemyr-Rojas, vice ordförande i Feministiskt initiativ Stockholm, rockar loss på Expressens debattsida idag med rubriken Låt oss föräldrar vara hemma samtidigt! Har tar ut rallarsvängarna både mot högern och vänstern och ger Försäkringskassan en näve rakt i nyllet (jisses vad macho det där lät… ).
Carlos pekar på det faktum att Försäkringskassan inte tillåter föräldrar att ta ut föräldrapenningen samtidigt, vilket i denna könsnormerande värld betyder att det oftast är mamman som stannar hemma själv med barnet i upp till ett år. Pappan kommer hem på helgen och leker och tvättar lite. Läser nån godnattsaga då och då. Inte så konstigt att pappan blir exkluderad från mamma-barn-relationen, blir smått tafatt i sitt föräldrarskap och sedan inte får vårdnaden om sitt barn vid eventuell vårdnadstvist för att barnet ju är tryggast med mamman.
Jag skulle önska att pappa-barn-rörelsen kunde vakna till liv i den här frågan. Sluta fokusera på att pappor inte får vårdnaden om sina barn och inse att de måste bli närvarande med sina barn för att de ska ha samma förutsättningar till vårdnad. Det är närvaron som grundar föräldrarskapet! Att du som pappa i livet och vardagen finns där är väl ändå viktigare än vems spermie som hann först!
Nu kommer pappa-barn-anhängarna säga att mammor undanhåller barnen från papporna och så är det i en del fall (en del med rätta då det finns våld, en del gör det i föräldrarnas ömsesidiga maktkamp mellan varandra). Att en förälder i vredesmod gömmer undan barn från den andra föräldern är ingen lyckad lösning för barnet (om det inte handlar om att rädda liv och hälsa på barnet eller möjligen sig själv), det är alltid barnet som far illa.
Men för att förebygga situationer där barnet glöms bort i föräldrarnas maktkamper kan vi arbeta på ett bredare plan - tänka större:
Och så finns det en massa andra frågor som påverkar ett jämställt föräldrarskap förståss. Skriv gärna dina förslag i kommentarsfältet!
Nu ska jag ägna dagen åt mer queera aktiviteter än att diskutera heteroföräldrar. Feministiskt initiativ arrangerar tre superintressanta och spännande seminarier på Pride House, Kulturhuset!
Feministiskt initiativs styrelse tog ikväll ett enhälligt beslut om att ta avstånd från nya FRA-lagen. Mer om FRA kan du läsa på en väldans massa ställen. Här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här. Ja, det går ju att hålla på ett tag till. Debatten är ju för en gångs skull het.
Är förresten väldigt glad att jag inte är beroende av just bussar. Undrar om busschaffisarna lyckas bättre med strejken än sjuksköterskorna. Det är ju visserligen tyvärr svårt att misslyckas mer med än strejk…
Jag höll tal på Sergels torg ikväll. Det var jätteroligt, och kul att prata med alla trevliga människor efteråt! Det var www.alternativstad.nu och www.klimatstartstockholm.se som arrangerade, stor eloge till dom! Klistrar in talet här:
“Jag talar då och då om feministisk politik, men att bli tillfrågad att komma till Sergels torg och tala på Internationella Världsmiljödagen är extra roligt. Att föra samman miljöperspektivet och det feministiska perspektivet är nämligen än så länge nåt som sällan görs.
Könsskillnader finns inom de allra flesta områden, men i trafikpolitiken så är skillnaderna på flera sätt extra tydliga. Kvinnor kör oftare mer bränslesnålt, eller byter till en miljövänlig bil. Men framför allt så väljer kvinnor att överhuvudtaget köra mindre bil och åka mer kollektivtrafik för att minska utsläppen av koldioxid.
Men det är också så att när män oftare väljer att ta bilen sträckan till och från jobbet så väljer kvinnor att ta kollektivtrafiken till dagis med barnen, till jobbet, från jobbet för att hämta barnen, hem till äldre släktingar som behöver hjälp på ålderns höst och sen hem igen. Vi har delvis olika färdmedel, men har också olika rörelsemönster i samhället. Det jag vill säga är att våra olika trafikvanor och våra politiska beslut inte bara är en klimatfråga utan även handlar om att kvinnors rörelsefrihet begränsas på grund av vår klimathänsyn.
Det är en demokratifråga, en maktfråga, hur vi väljer att prioritera resurserna i trafikpolitiken. Om våra politiker väljer att prioritera 60 miljarder kronor på motorvägar som Förbifart Stockholm så innebär det också att det tas massor med
pengar från en utökad och förbättrad kollektivtrafik. Den nuvarande moderata politiken gynnar en klimatförstörande levnadsstil och motverkar den klimathänsyn som kvinnor oftare har, och begränsar rörelsefriheten hos dem som faktiskt anstränger sig för att förbättra miljön!
Forskning visar att kvinnor känner sig mer berörda av miljöfrågor och oftare tycker att det är viktigt att göra något åt klimatförändringen. Men i styrelserna i våra största trafik- och energibolag som beslutar i många frågor, så är bara en femtedel kvinnor. Dessa bolag domineras av män i övre medelåldern - den grupp som tror allra minst på möjligheterna att göra något åt klimatförändringarna.
Kvinnor har väldigt lite inflytande i trafikpolitiken idag, trots att kvinnor är den grupp som har störst tilltro till att vi kan bromsa klimatförändringarna, både genom gemensamma samhällsåtgärder och som individer. En första aktiv klimatförändrande åtgärd vore att vi valde in fler motiverade kvinnor i beslutande styrelser.
Men om vi lyfter blicken från Förbifart Stockholm och Sverige för att se vilka konsekvenser klimatförstöringen får så är de hisnande. Vi exploaterar och våldför oss något enormt på natur och djur världen över. En rätt som människan tar sig, men
en rätt som vi inte har.
Klimatförstöringen får också enorma ojämställda konsekvenser världen över. FN:s klimatpanel såg att det ökande antalet naturkatastroferna påverkar kvinnor i mycket större omfattning på grund av de traditionellt uppdelade könsroller vi lever under. Könsroller som gör att män äger 99 % av all egendom och tjänar 90 % av inkomsterna, trots att kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete.
När naturkatastroferna slår till så har kvinnor därför en mycket begränsad rörelsefrihet på grund av fattigdom och de har dessutom ofta huvudansvar för barn och äldre och deras överlevnad.
Sjukdomar och svält i naturkatastrofernas spår skapar i sig också en stor risk för kvinnor att utnyttjas sexuellt och som billig arbetskraft.
På det hela taget så konstaterar FN:s klimatpanel att kvinnor löper 14 gånger högre risk än män att dö i en katastrofsituation. Ett exempel är att närmare 80 % av dem som dog i tsunamin 2004 var kvinnor.
Det är inte en dag för sent att börja diskutera hur våra könsroller gör att vi orsakar klimatförstöring och hur vi kan lindra effekterna för alla de, främst kvinnor, som drabbas världen över.
Feministiskt initiativ fortsätter att lyfta dessa frågor, och tar avstånd från motorvägsbyggen som Förbifart Stockholm! Slutklämmen från mig är: Bygg ut tunnelbanelinjerna istället och gör det attraktivt för människor att åka kollektivt!”
