Ja, jag har pratat ett bra tag om att jag ska byta blogg av tekniska skäl och nu har jag tagit tag i saken. Jag kommer sakna att tillhöra driftig.nu, men andra saker väger tyngre.Jag har redan rivstartat nya snygga bloggen och detta är mitt sista inlägg här, så byt ut din eventuella länk till denna blogg mot denna länk: http://veronicasvard.wordpress.com/
Män över 65 år ratar nu sossarna och Mona Sahlin. Ingen överraskning enligt Gudrun Schyman i Aftonbladet idag. Jag är beredd att hålla med, och det får mig osökt att komma och tänka på den där kvällen jag följde med min mamma med färdtjänsttaxi och vi pratade glada i hågen över att sossarna nu äääntligen kanske skulle få en kvinnlig partiledare! Nu kanske Sverige för första gången i världshistorien skulle kunna få en kvinna som statsminister!
Nää, fy faan, väljs det en kärring till partiledare så lämnar jag partiet!
…utbrast plötsligt taxischaffisen.
Ehh, varför då? Är du engagerad sosse alltså?
…frågade jag minst sagt lite förbluffad, inte bara över det illa dolda kvinnoföraktet men även brutala brist på servicekänsla, vi var ju ändå hans kunder. Lite hyfs borde man ju kunna förvänta sig även om man “bara” är färdtjänstkund. Och kvinna.
Det var en extremt aggressiv svada som strömmade ut ur den där munnen ytterligare 10 minuter om varför gubbens sosseliv nu stod på ända och att kvinnor kom och förstörde. Att försöka gå till försvar för att halva befolkningen (inklusive hans kunder då) var åtminstone vatten värda, gjorde inte susen direkt. Det uppstod ett mindre gräl kan jag väl lugnt påstå.
När vi väl var i tryggt förvar ute ur den där läskiga bilen var det otroligt skönt att få kläcka ur sig att han precis hade bråkat med två engagerade i Feministiskt initiativ. Han rivstartade iväg. Man vet ju aldrig vad två rabiata färdtjänstfeminister kan ta sig till…
Så, om sossarna nu förlorar några gamla stofiler på vägen, så är det förmodligen en välbehövlig genomstädning av partiet innan de kan bli trovärdiga i sin ambition att vara ett feministiskt parti.
Kommunikation på krogen kan vara rikigt underhållande i all tristess. Igår lämnade jag min vännina en stund i baren för att prata med bekant. När jag kommer tillbaka har hon inte helt oväntat ännu en vräkig torr snubbe som påhäng. Han pladdrar obekymrat på om sig själv med vänninan ljummet lyssnande med ett halvt öra. Ljudvolymen är ganska hög och han verkar inte notera att det kommit nya männskor i sällskapet och pladdrar vidare om att sambon är hemma ikväll med ont i halsen och fortsätter
..a… ibl… så ha… hon spänn…… huvudv….. foku…. å…
Vänninan tittar undrande på mig som pliktskyldigast vidareberättar
Jo, jag tror han sa nå’t om att hans sambo brukar ha spännande huvudvärk som hon brukar fokusera på…
Min vännina svarar trött
Jaha, ja nå’t spännande måste hon väl ha att fokusera på…
*tittar på varandra* och asgarvar… och slutar lyssna. Trög som han är så tar det ju en stund innan han märker att ingen lyssnar.
Ja, man har det då inte roligare än man gör sig.
En annan snubbe lyckades få in ett både “här står ni ensamma tjejer” och homofobt bögskämt i inledningsfrasen. Jag tipsade om att det finns charmkurser numera.
Anna Larssons krönika Jag är ansvarig för gruppvåldtäkterna! på svd den här veckan skulle jag själv ha kunnat skriva. Jisses vad mycket rasistiska bloggkommentarer jag har fått i mina bloggdagar, ibland åker dom raka vägen till polisen utan att passera gå. Jag håller helt med Anna om att rasisterna tycker så synd om sig själva, ser sig som offer och att gärningsmännen är PK-personer, kvinnor, hbt-personer och invandrare. Men vad är det vi gärningsmän gör egentligen? Blandar ut den nordiska rasen? Hävdar att män kan vara föräldrar? Att människor är lika värda? Hävdar att sex i första hand är till för att njuta av och att vi ska sluta betrakta oss människor som avelsdjur?
Ja, oavsett så är vi tydligen ett hot mot nationalstaten och dess kultur. Det är jag gärna. Och jag går gärna ihop med andra för att hävda vår rätt att leva våra liv. Det anses vara PK. Fine, då är jag så in i helvete PK. Motsatsen är Hitler, glöm aldrig det.
Jag var på krogen häromdagen med en kompis. Fram kom en hyfsat påträngande självupptagen man, typ 20 år äldre än mig med hybris över allt han tyckte att han visste om livet. Han hade liksom många andra den där attityden att feminism är orsaken till att det är ojämställt mellan könen (men det var han tvungen att ta tillbaka eftersom han kom på att “Lilla du, det är ju inte alls är ojämställt: vi har ju några kvinnliga vd:s i det här landet”).
Han menade att om vi bara inte tänkte på kön så mycket så skulle det bara vara jämställt liksom. Jag svarade något i stil med att det är svårt att tänka bort kön, när en man som han står och tokraggar på en kvinna som mig och frågade om han skulle kunna tänk sig att ragga på en man längre bort istället. Det kunde han (med ett höhö) förståss inte. Han var ju minsann inte bög och som uppstod en diskussion om sexualiteter. Kommentaren till min bisexualitet var “vad bekvämt, då kan du ligga med vem som helst!”
Ehh… vad tror folk om sig själva egentligen.
Efter en stunds ointressanta diskussioner om att jag inte skulle kunna bli politiker för att jag var för snäll och söt, gav jag honom en sista chans att visa upp en vettig sida, så jag frågade om inte det faktum att alldeles för många män våldtar kvinnor och kvinnors bristande rörelsefrihet pga det ändå visade på att det finns en viss ojämställdhet i samhället?
Nix, det handlade inte om kön minsann. Så min följdfråga blev “så du skulle kunna våldta mannen därborta?”. Svar: “Nej, höhö, men dig skulle man ju kunna våldta!”
Ungefär där kände jag att det var dags av avrunda samtalet och vända på klacken till någon intressantare person.
Det finns en anledning till en blir PK. Här är en anledning till. Historien ovan är tyvärr ett vanligt inslag i livet.
Kunskapen om jämställdhetens historia och att feminismen faktiskt är orsaken till dagens mer jämställda samhälle är så fruktansvärt låg i det här landet (och överallt). Det måste bli en självklar del i skolans undervisning, precis som andra världskriget är idag. Kvinnor finns inte ens omnämnda i historieböckerna idag förutom några enstaka notiser som fruar till någon kung eller som en notis om att kvinnor inte hade rösträtt men fick rösta första gången 1921. Kvinnor har verkligen gjort så mycket mer än så och det har inte varit gratis.
Många undrar hur jag orkar “hålla på”. Hur kan man inte orka? Kapitulera finns inte på min karta.
På väg hem från jobbet idag gick jag strax bakom en man och en kvinna i 35-årsåldern tillsammans med varsin dotter i förskoleåldern och dom pratade friskt med varandra. Ena dottern berättar för dom andra att hennes pappa (som går bredvid) inte tycker om nagellack och att hon inte förstår varför: “nagellack som är så fint! Särskilt rött!”
Pappa svarar helt riktigt att han inte tycker om nagellack och att det vore konstigt om han bar nagellack eftersom han är man. Dottern fortsätter envist hävda att det inte alls är konstigt, för det är ju fint ju och att pappa skulle passa jättebra i nagellack, och kanske ännu bättre i rosa faktiskt när hon tänker efter!
Den andra dottern i sällskapet frågar om pappan haft nagellack någon gång? Och pappan svarar att det har han minsann inte. Hon svarar då med att “hur vet du då om du inte passar i det?”
Barn är så kloka.
Ända tills dom är indoktrinerade med föräldrarnas normer.
Jag har haft en ledig dag idag, dom är sällsynta numera. Igår kväll kom dessutom Tiarafeministen Linnéa och jag på att vi hade en ledig kväll alldeles samtidigt vilket är ännu mer sällsynt… Så vi slog slag i ledigheten och gav oss ut i Söders krogliv. Märkligt nog så hinner jag alltid glömma bort hur det är. Kvällen börjar vackert med att vi möter två killar i ca 35-årsåldern som söker kontakt. Eller nåt…? Den ena, välklädda kontorskillen, vrålar nämligen som ett djur (!) rakt i fejan “BRUDAR!!!”
?
Vad är det med vissa killar? Vad är syftet med att försöka skrämma/dominera/håna eller vad det nu är dom håller på med? Behöver väl knappast påminna om att en kille INTE skulle bete sig så mot en annan kille… Borde jag som tjej reagera på något särskilt vettigt sätt? Hur då? Hur skulle du reagera?
Jag är en lyckligt lottad person. På en massa sätt. En fantastisk sak är jag får så mycket mejl från människor som undrar hur jag ser på världen. Och människor som frågar mig en massa frågor om Fi. En del av dom frågorna är så pass återkommande att jag tänkte vädra dom lite i rampljuset.
”Varför tjatar Fi om kön hela tiden? Vi är väl alla människor?”
Ja precis, att vi alla är människor. Då är det väl inte mer än rätt att en blir behandlad så också. Kvinnor utsätts för sexuella övergrepp, våldtäkter, torteras år ut och år in, förföljs och lever gömda år efter år. Jag hör själv till en av de osynliga grupperna som kommit undan någorlunda helskinnad, men som tvingats flytta runt mellan andra- och tredjehandsbostäder efter att ha blivit överfallen och förföljd till min egen lägenhet.
Våldet får ofta enorma ekonomiska problem för dom som utsätts för det, men det är också ett gigantiskt ekonomiskt samhällsproblem. Och det skiljer fortfarande tusenlappar varje månad mellan kvinnors och mäns löner och löneskillnaderna ökar. Vi måste tala om kön om vi ska kunna beskriva verkligheten, förstå den och kunna ändra på den.
“Men det finns ju kvinnor som slår också?!”
Ja, det finns såna fall. Allt våld är illa, konfliktlösning ska bygga på fredliga lösningar. Som organisation pekar inte Fi på enstaka fall utan synar de generella strukturerna, analyserar dom och visar på lösningar på hur samhället kan agera för att det ska bli skillnad. Det är väldigt tydigt att dom strukturerna talar makt, kön och skillnader.
“Men varför pratar Fi inte om maktskillnader då istället?”
Maktskillnader är grunden till att Fi finns och är det som gör att vi talar om kön, etnicitet, sexualitet, funktionshinder etc. Vi måste sätta ord på maktens olika uttryck, både konkret som i löner och våld och visa på hur de olika konkreta faktorerna tillsammans bildar en struktur där det visar sig att vissa grupper har sämre förutsättningar eller är mer utsatta. Det går inte att tala om maktskillnader om vi inte talar om dess konkreta effekter.
Att se strukturer och generella mönster betyder inte att ALLA män beter sig illa eller att ALLA kvinnor har sämre förutsättningar. Det är en tolkning feministmotståndare sprider tillsammans med några enstaka radikalfeminister.
“Är feminister aggressiva?”
Nej, men vi är arga ibland och det skrämmer en del människor. Men det är en sund reaktion på ett osunt samhälle! Vi är i alla fall kostruktiva nog att rikta ilskan på konstruktiva lösningar på världens problem.
“Ni verkar så konstiga i media…”
Media har inte särskilt ofta varit intresserade att föra ut det vi faktiskt säger. Det är ju knappast en hemlighet att media skapat bilden av Fi-personer som desperata kvinnosakskvinnor med hår under armarna och hängbröst som bara säger konstiga saker och kopplas till alla knasiga uttalanden som görs av enskilda personer som inte alls är kopplade till Fi.
“Som att ni tycker att män är djur?”
Precis… det har ingen någonsin sagt i Fi, men om media upprepar det tillräckligt många gånger så har de till slut skapat en egen världsbild. Intressant i sammanhanget, tycker jag, är att Wachenfeldt som var den enda som sagt att män är djur faktiskt är aktiv vänsterpartist. Men journalistiken bygger tyvärr alltför sällan på korrekt information. Och journalistiken missbrukar sin enorma maktapparat.
Fler människor skulle automatiskt hålla med oss om vi valde att istället för att prata om kön bara pratade om att ”alla människor har lika värde”. Men det säger ju redan alla partier och det betyder i praktiken väldigt lite idag så det vore knappast något bidrag till det politiska klimatet om Fi hade samma retorik. Fi behövs inte för att säga det.
Det behövs en röst som är tydlig med hur löneskillnaderna och arbetsförhållanden faktiskt skiljer sig mellan kön, sexualitet, hudfärg, funktionalitet och då också kan komma med konkreta förslag på hur vi kan åstadkomma skillnad. Det är det som saknas i politiken idag. Det är det som är Fi:s roll. Men vi behöver vara fler som gör våra röster hörda så nu drar medlemsvärvarkampanjen igång runt om i landet. Huddinge är först ut!
Jag hamnade i en diskussion ikväll på www.qruiser.se om vad könsförrädare innebär och vem som egentligen sagt vad i det drev Tiina Rosenberg utsattes för. Jag bör kanske poängera att det var något Ebba Witt Brattströms påstått att Tiina skulle tycka och inget som Tiina faktiskt uttalat eller ansett. Så att det inte sprids ytterligare missförstånd allstå.
Det är intressant att personer som säger sig vara feminister på allvar tror att en queerfeminist skulle tycka att en kvinna som har sex med någon från det andra könet är könsförädare. Då har man verkligen inte förstått de grundläggande tankarna i queerbegreppet.
Jag ser mig som en hyfsat queer feminist. Och nej, jag anser inte att kvinnor som ligger med män är könsförrädare. Inte heller att män som ligger med kvinnor är könsförrädare. Inte heller män som ligger med män, eller kvinnor som ligger med kvinnor. Människor får gärna byta kön om de önskar det och vara helt assexuella, jag anser fortfarande inte att de är könsförrädare. Jag är övertygad om att kön är så mycket mer relativt än vi kan föreställa oss eftersom vi är så urbota insnöade. Vårt samhälle struktureras inte på grund av våra biologiska skillnader, utan på konservativa föreställningar om våra biologiska skillnader.
Könskonservatism får mig att tänka på några incidenter under valrörelsen. Jag måste helt enkelt återge ett par fantastiska dialoger för att belysa vilka framstående män det finns i samhällets toppskikt.
En dag när jag stod och delade foldrar bredvid Gudrun Schymans torgtal, så stannade en man närmare 60-årsåldern upp och berättade för mig att kvinnor helt enkelt hade lägre lön eftersom kvinnor inte orkar lika mycket som män.
- “Hur menar du då” frågade jag.
- “Jo, jag har ju jobbat i några år och sett i jobbet att kvinnor inte orkar lika mycket och inte är lika uthålliga som män” svarade han. “Kvinnor har ju mindre muskelmassa!”
- “Jaha”, svarade jag, och frågade lite nyfiket “vad har du jobbat med då?”
- “Jag är forskare” varpå jag minst sagt lite förvånat frågade:
- “Så du menar att kvinnor inte ska lika hög lön som män inom forskningen för att kvinnor har mindre muskelmassa?”
- “Ja, de orkar inte lika mycket. Och sen har ju kvinnor mindre hjärnor också.”
Ungefär där upphörde min nyfikenhet. Men jag var ändå tvungen att argumentera mot honom en stund. Och för att visa att jag var lite uppfostrad försökte jag hålla mig till hans förståelsenivå och drog jag lite grundläggande fakta kring kvinnors obetalda arbete som en förklaringsmodell till att kvinnor möjligen är lite tröttare än män ibland.
En annat intressant samtal var med en man som på allvar menade att kvinnor inte kunde ha lika hög lön som män eftersom kvinnor har mens.
- “Jahaja, hur tänker du då?”
- “Jo, kvinnor är ju labila i flera dagar och har ont och så där och borde egentlligen vara hemma i typ en vecka. Men nu så är de sjukskrivna istället typ två dar i månaden. Jag vet, jag är chef.”
- “Så kvinnor kan inte jobba lika bra för att de har mens menar du?”
- “Precis!”
..jag borde kanske ha frågat hur män som generellt är mycket mer agressiva än vad kvinnor är kunde befinna sig på en arbetsplats? Eller hur män som sägs tänka på sex hela dagarna kan utföra sitt arbete? Men nej, jag tror faktiskt inte att vi är så bundna vid vår könsbiologi att vi inte kan tänka större än så. Besatthet vid konservativa föreställningar kring kön kan då verkligen ta sig de mest lustiga uttryck.