Ja, jag har pratat ett bra tag om att jag ska byta blogg av tekniska skäl och nu har jag tagit tag i saken. Jag kommer sakna att tillhöra driftig.nu, men andra saker väger tyngre.Jag har redan rivstartat nya snygga bloggen och detta är mitt sista inlägg här, så byt ut din eventuella länk till denna blogg mot denna länk: http://veronicasvard.wordpress.com/
Jag vill verkligen veta allt om allt och nu behöver jag då verkligen hjälp… Jag undrar vad sjutton som händer med min utflippade blogg… eller snarare bloggar… Ok, från början och väldigt förenklat är det så här: Jag har aldrig kunnat se hur många besökare jag har på bloggen, eftersom blogstatistiken inte är kopplat till själva bloggverktyget rent inloggsmässigt (och ingen har kunnat lista ut hur man ska kunna logga in i stats). Eftersom driftig.nu tyvärr heller inte har några mer avancerade teman (utseendemallar) som det går att lägga upp html-koder på förstasidan går det heller inte att installera alternativa besöksräknare.
En del av er har följt bloggen länge och ömsom upprörts och blivit lättade av att jag byter utseende på bloggen då och då 
Det har sin förklaring i att jag inte hittar något utseende som jag trivts med eftersom jag vill göra egna grejer som detta verktyg inte tillåter. På grund av dessa orsaker startade jag nyligen upp en blogg med namnet http://veronicasvard.wordpress.com (och använde samma namn veronicasvard som här http://veronicasvard.driftig.nu som också ligger under wordpress, men ändå inte fungerade att logga in med). Allt lugnt so far.
Det är ju alltid lite roligt att lära känna en hemsida, så jag surfade runt lite på nya bloggen och in på “blogstats”. Hade typ haft 10 besökare (inte så konstigt - den har fortfarande inte blivit offentliggjord). Men jag upptäckte i ögonvrån att det gick att växla till en annan bloggs stats, en blogg som jag inte kände igen. Spännande… vi kan kalla den driftig-men-inte-min-bloggen eftersom denna blogg också ligger under driftig.nu.
Med blandad förvånan och nyfikenhet så kollade jag förståss in driftig-men-inte-min-bloggens statistik, vilka sökord och vilka länkar som gått in och ut senaste dagarna, men upptäcker då till min stora förvåning att denna statistik faktiskt är min bloggs statistik… alltså bloggen som ni läser just nu. Och då är det inte så att driftig-men-inte-min-bloggen inte finns eller så - det är en högst levande blogg inom ett helt annat ämne!
Är det någons hjärna som får ihop hur det kan bli så här? Att jag startar upp ett nytt konto på wordpress, visserligen med samma namn som är ihopkopplat med en annan driftig-blogg, som i sin tur på ett helt obegripligt sätt har “snott” denna bloggs statistik?! Jag blir helsnurrig!
En grej jag inte heller förstår är varför det mest sökta ordet för att komma till denna blogg senaste dagarna är “Ellen Benzten”. Jag gissar att det är den evigt unga 100-åriga Ellen Bentzen” som avses, men varför hit liksom? Vad vet ni som inte jag vet? Ni får gärna upplysa mig.
Nu behöver jag nog förvirrat somna…
Det lider mot nytt år och jag har klämt ur mig en bit över 200 inlägg med en massa feminism. Hade dygnet fler timmar så skulle jag göra en liten årskrönika, men i brist på denna tid så hänvisar jag till Roya - Intersektionalens mycket välskrivna sådan.
Jag kommer fortsätta att vara åsiktsmänniska även nästa år, kan inte låta bli. Jag är fast övertygad om att världen går att göra bättre. Bloggandet kommer att fortsätta att uppröra och beröra (kanske på annan plats dock). Personligen lovar jag dock härmed att inte ha ett så överambitiöst liv som under 2008. Att arbeta heltid, studera halvtid, grunda ett forskningsprojekt, söka medel för detta och ha ett krävande obetalt styrelseuppdrag med en mängd ansvarsområden och sömnlösa arbetsnätter var att ta till i överkant. Min vän Samuel på Fi-establoggen kläckte ur sig årets motto på Almedalen som blivit vägledande: “Allt kan ju bara bli bra!”. Det har funkat - jag tog mig igenom allt jag tog för mig 2008, tack Samuel! Dessutom har jag fått flera nära vänner under året som förgyller livet för mig, hoppas ha lite mer tid för dem nästa år.
År 2009 ska jag försöka att hålla mig till att bara arbeta heltid, unna mig en riktig semester och ägna fritiden till att jobba in feminister i Europaparlamentet den 7 juni. När vi är i Europaparlamentet kan Feministiskt initiativ äntligen börja konkretisera det fantastiska politiska program (på svenska och engelska här) vi antog 2008 och som kommer bli ännu mer fantastiskt på kongressen 6-8 februari.
Jag hoppas verkligen att människorna i Gaza med omnejd också ska få ett bättre 2009. Det Europeiska Feministiska Initiativets (EFI-IFE) president Lillian Hall-French har uppmanat till omedelbara fredsförhandlingar som uppfyller kraven i FN:s resolution 1325 (UNSCR 1325) på kvinnors deltagande i fredsprocesserna. Jag och det svenska Feministiska initiativet instämmer i denna feministiska europeiska fredskör. Det måste bli ett slut på krigandet och lidandet. Våld föder våld.
Och kom ihåg att oavsett år så har varken förtrycket eller den feministiska kampen någon ålder, ett litet exempel är fallet med våldtäktsmannen som råkade på den 88-åriga kvinnans skamgrepp. Well done woman!
Män över 65 år ratar nu sossarna och Mona Sahlin. Ingen överraskning enligt Gudrun Schyman i Aftonbladet idag. Jag är beredd att hålla med, och det får mig osökt att komma och tänka på den där kvällen jag följde med min mamma med färdtjänsttaxi och vi pratade glada i hågen över att sossarna nu äääntligen kanske skulle få en kvinnlig partiledare! Nu kanske Sverige för första gången i världshistorien skulle kunna få en kvinna som statsminister!
Nää, fy faan, väljs det en kärring till partiledare så lämnar jag partiet!
…utbrast plötsligt taxischaffisen.
Ehh, varför då? Är du engagerad sosse alltså?
…frågade jag minst sagt lite förbluffad, inte bara över det illa dolda kvinnoföraktet men även brutala brist på servicekänsla, vi var ju ändå hans kunder. Lite hyfs borde man ju kunna förvänta sig även om man “bara” är färdtjänstkund. Och kvinna.
Det var en extremt aggressiv svada som strömmade ut ur den där munnen ytterligare 10 minuter om varför gubbens sosseliv nu stod på ända och att kvinnor kom och förstörde. Att försöka gå till försvar för att halva befolkningen (inklusive hans kunder då) var åtminstone vatten värda, gjorde inte susen direkt. Det uppstod ett mindre gräl kan jag väl lugnt påstå.
När vi väl var i tryggt förvar ute ur den där läskiga bilen var det otroligt skönt att få kläcka ur sig att han precis hade bråkat med två engagerade i Feministiskt initiativ. Han rivstartade iväg. Man vet ju aldrig vad två rabiata färdtjänstfeminister kan ta sig till…
Så, om sossarna nu förlorar några gamla stofiler på vägen, så är det förmodligen en välbehövlig genomstädning av partiet innan de kan bli trovärdiga i sin ambition att vara ett feministiskt parti.
Feministiskt initiativ hade, precis som Abrahamsson påpekade i dagens förvrängda ledare, en pressträff idag. Förutom att Schyman pratade om en rad politiska frågor som vi kommer att driva i EU-valet, så presenterade Kirsti Kolthoff sig som en av de nominerade kandidaterna på feministiskt initiativs EU-lista. Kolthoff avgår nu som European Women’s Lobby (EWL) för att gå med i Feministiskt initiativ och har en rad uppdrag bakom sig inom EU och massvis med EU-kompetens.
Tillsammans publicerade de en debattartikel i Göteborgsposten idag om att Kvinnors politiska kraft kan befria Europa, och Gudrun har även tvåandra debattartiklar ute idag, en i Sydsvenskan om att jämställdhet gör världen rikare och en i Aftonbladet om att Telia kan komma att tvingas sälja sex… Och här, här och här är några andra artiklar som kommit idag.
Förutom dessa eminenta lanseringar så måste jag ju presentera det som jag själv (med god webbsupport) arbetat en hel del med sista tiden, Feministiskt initiativs internationella supportkampanj som skickats iväg runt om i världen idag:
Gå genast in på Feministsupport.com! och sprid kampanjen till alla feminister och jämställdhetsivrare runt om i världen! Använd bannern ovan på din blogg eller hemsida, eller välj en banner på det språk som passar dig bäst inne på websiten.
(Feministsupport.com är fortfarande under utveckling på sina ställen. Du vet att utan några pengar eller någon anställd personal tar saker den tid det tar! Gå därför in och donera direkt nu, direkt där!)
Det är inte lätt att befinna sig i gränslandet ungdom-vuxen. En 16-åring som blir sjuk och behöver vård i hemmet eller på sjukhus kan inte räkna med att få ha en förälder med som stöd, föräldrar till barn mellan 16-18 år får nämligen inte vara hemma med vård av sjukt barn (VAB). Det finns inte många föräldrar som skulle lämna en 16-åring ensam svårt sjuk hemma eller på sjukhus som kanske ligger i en annan del av landet - särskilt inte om det är under en längre period. Sjukhuset accepterar dessutom inte att så unga lämnas ensamma, med följd att socialtjänsten kan kopplas in. En rävsax. Ett hål i lagen som helt enkelt behöver täppas till. Varför det inte är fixat av tidigare och nuvarande regering förstår jag inte - ingen nyhet direkt.
Ett annat hål med lagen är att ungdomar upp till 20 år inte har rätt till socialbidrag eftersom föräldrarna fortfarande är försörjningsskyldiga enligt socialtjänstens praxis. Det skapar stora problem för en del ungdomar - särskilt dem som har problem i relationen och kanske inte ens bor hos sina föräldrar. Nytt för i år är i alla fall att ungomar på 19-20 år finns med i riksnormen för socialbidrag. Vad det betyder för deras faktiska möjligheter att kunna söka och beviljas som egna individer har jag inte klurat ut än.
Är du 16 år är du alltså för gammal för att betraktas som barn/ungdom. Är du 19 år är du för ung för att betraktas som vuxen. Vad är du då egentligen? Vilka rättigheter denna grupp har enligt lagstiftning respektive egentlig praxis är sammantaget oerhört suddigt.
Sanna Rayman skriver tänkvärt om varför föräldrar (oftast pappor tycks det) är så envisa om att vara arga på att “staten ska bestämma” om de ska tvingas vara med sina barn för att samhället ska bli jämställt. Att föräldrar hellre offrar sina barns juridiska och vardagliga trygghet än är med dom några månader. Barnsligt kan tyckas.
För det första så är föräldraförsäkringen inget tvång utan världens mest generösa erbjudande till nyblivna föräldrar och för det andra kan en ju undra varför så många blir arga över att omgivingen förväntar sig att de som föräldrar ska vilja vara med sina barn. Känner de sig lurade på barnpassningen?
Att Kvinnoforum stiftelses vd Bam Björling anlitat sitt eget företag för konsultuppdrag åt Kvinnoforum och otydliga redovisningar är förståss oacceptabelt, men nyhetsvinklingen är som vanligt sned. Kvinnoforum har gjort en hel del bra saker sedan det bildades 1988 och drev nu cirka 60 olika projekt när SIDA drog in stödet och Kvinnoforum tvingades gå i konkurs.
Att tvingas lägga ner en sådan omfattande verksamhet med så många organisationer runt omkring som blir lidande är faktiskt också ett enormt slöseri på skattepengar, det får vi inte glömma bort i fartalskampanjen som håller på. Den stora majoriteten av dessa projekt fungerade förmodligen alldeles utmärkt. Annars hade Kalla Fakta och SVD med största sannolikhhet grävt upp skeletten i garderoberna.
Därmed inte sagt att det finns osakligheter i det som Kalla Fakta och SVD funnit i sin granskning. Granskningarna är välkomna och nödvändiga, särskilt när det handlar om så stora summor. Men avvecklingen av Kvinnoforums verksamhet hade kunnat skötas snyggare.
Men en sak förundrar mig i media-rapporteringen: varför frågar man inte de som är ytterst ansvariga för Kvinnoforums verksamhet hur besluten kunde tas: styrelsens ledamöter? Hur kommer det sig att Kvinnoforums ordförande Björn Sprängare inte hängs ut på samma sätt? Är det för att han är man?
Ibland får en höra att människor uppfattar att det är jag som feminist som skapar sterotypa könsuppfattningar. Så är det förståss inte. Feminister sätter bara ord på sån’t som vi alla gör. Läs den här artikeln tex som är som en parodi på Nina Björks Under det rosa täcket. Människor skapar könsskillnader redan innan vi blivit människor, i sin iver att det ska vara skillnad, som om vi skulle bli psykiskt sjuka om vi inte fick veta vilket kön ett barn har, som att vi inte skulle kunna bemöta barnet rätt om vi inte visste “hur”. Det “hur” är beroende av våra föreställningar om kön.
Som feminist säger jag “titta vilken könssegregering vi håller på med! låt oss få vara fria människor istället, utan pådyvlade färger, leksaker, utbildningar, yrken, löner, skatter, pensioner!”
Men det blir ingen förändring om vi inte talar om det som vi vill förändra. Clear and loud.
Visst är det faschinerande att människor är så intresserade av att jämföra sitt eget sexliv med djurens? Själv gillar jag sniglarna, inte för att dom är sexiga direkt (… ), men lite kul är det ju att de har icke könsbundet sex och får ungar utan att ha sex. Befriande på nå’t sätt. Skönt att homorörelsen breder ut sig 
Apropå människors homoliv, så ser jag fram emot att liberalerna nu äntligen kör över de konservativa i frågan om könsneutralt äktenskap i riksdagen. Att låta konservativa Kristdemokrater styra och bestämma mot både riksdagsmajoriteten och folkets vilja vore oerhört pinsamt för Alliansen.
Är hemma med kanonförkylning och orkar inte ta för mig något. Jag ser verkligen inte mycket på TV normalt sett, men nu har den åkt på. Såg alltså Agenda igår om romernas situation. Jag återkommer ofta om romerna här på bloggen, det behöver de. Det är en lättnad att fler reportrar börjar få upp ögonen för den ökande förföljelsen av romerna i framförallt Italien, men det krävs betydligt större granskningar från media om utvecklingen ska stoppas.
Italiens största främlingsfientliga parti Lega Nord som sitter i regeringen har nu sett till att nära 12 500 romer tvångsförflyttas till särskilda “läger”. De vill utvisa alla som inte har “rätt att stanna”. Att ledaren för Lega Nord inte anser att romerna har rätt att stanna blev med smärtsam tydlighet beskrivet i Agenda när de visade ett filmklip där han står och skriker ut över jublande folkmassor:
Jag vill slå ihjäl alla zigenarbarn som stjäl från våra gamla!
Det är så vidrigt att sådana människor blir framröstade i dagens Europa. Andra världskriget är glömt. Vi ställer krav på att nya länder lever upp till grundläggande mänskliga rättigheter, men skiter i om dom efterlevs sedan. Tvärtom har situationen försämrats i flera av de länder som blivit EU-medlemmar. Så snart ett land är medlem i EU så kan det bete sig i princip hur som helst utan sanktioner.
Det är något grundläggande fel i EU:s utveckling. Det som en gång var en tanke om ett Europeiskt fredsprojekt är idag dalande vad gäller mänskliga rättigheter och att värna om freden mellan folkgrupper i Europa. Istället för att värna om vår gemensamma framtid och ekonomi genom att satsa på barnen, sociala skyddsnätet och jämställdhetsåtgärder för att säkra framtida arbetskraften i EU så satsas våra ekonomiska resurser på militär upprustning.
Det är dags för Sverige att vakna, det går att påverka och göra skillnad. Rösta feministiskt nästa år!
Jag får ofta frågan varför feminister oftast pratar om mäns våld mot kvinnor och inte arbetar för att få bort allt våld. Sällan har dessa läst vad Feministiskt initiativ egentligen driver för frågor vad gäller våld. Vi driver just väldigt kraftfullt frågan om att minska våld, både mellan nationer och mellan människor. Men att förneka att våldet främst utövas av män, det gör vi inte. Vi förnekar heller inte att män oftare förekommer i statistiken som offer för våld. Men vi påpekar att detta ofta handlar om krogvåld - en engångshändelse.
Det våld som kvinnor (och barn) utsätts för av en närstående eller före detta närstående man ser helt annorlunda ut. Det är ett upprepat sexualiserat våld ofta i många år med inslag av förföljelse. Ett våld ofta som kryper in i benmärgen, i vardagen. Ett inlägg på Unni Drougges blogg beskriver bra vad detta våld handlar om.
Jag blir uppriktigt sagt trött på tjatdiskussioner om vem det är mest synd om, dom diskussionerna döljer bara att våldet ser olika ut och har olika karraktär. Jag blir också uppriktigt trött på så’nt resonemang som Hanne Kjöllers märkliga utfall om att feminister “önskar” att alla kvinnor som blivit våldtagna ska må dåligt. Skitsnack rent ut sagt. Feminister har i massor med år just arbetat mot denna syn inom rättsväsendet. Och läs exempelvis Män kan inte våldtas eller En djävla helg för att se radikala motsatser på denna bild av feminister. För övrigt så undrar jag om hon frågat de som anser sig ha blivit “bestulna” vid en våldtäkt är just feminister? Det finns en slentrianmässighet att så snart en kvinna sagt något så är det en “feministisk åsikt”.
Det är för övrigt ett helt vrickat argument att försvarandet av den egna kroppsliga integriteten skulle vara detsamma som att förespråka “hederskultur”. Jag undrar hur Kjöller tänker sig motsatsen: är det enda rätta att låta alla ha fri tillgång till din kropp? Är det tillräckligt “opolitiskt korrekt” då? Är Kjöller nöjd då?
Alla reagerar olika på övergrepp, men att förlöjliga de tjejer och kvinnor som får ordentliga traumareaktioner efter övergrepp gör inte dessa starkare, det är verkligen att spela förövaren i händerna och utsätta kvinnan för ett förstärkt trauma, sjukskrivning, isolering, försämrad ekonomi osv. Feminister gör inte anspråk på att tala om för kvinnor hur de ska bete sig (om sådana tendenser finns så är de snarare empowermentinriktade, en uppmaning att ta kontroll över sitt liv). Feminister har dock ambitioner på att samhället tar sitt ansvar för att motverka sexuella övergrepp, och se till att de som behöver skydd och/eller stöd efter ett övergrepp får det. Det är förresten ambitioner som delas av de allra flesta som inte är uttalade anti-feminister.
Feminister har också en ambition förändra synen på att kvinnor som passiva objekt som inte vill ha sex, och förändra bilden av mannen som helt styrd av sina hormoner och tyvärr inte kan hjälpa att han begår övergrepp.
Den bild av feminism som Hanne Kjöller målar upp missar tyvärr hela den feministiska liberala visionen: att låta män som kvinnor få bli fria individer utan att styras av omgivningens könsstyrda förväntningar. Att det budskapet inte går fram beror på en allmän ovilja till att förändra som Samuel kanske skulle benämna som “slökuksmentalitet”.
Slog upp DN debatt igår så där FN-dagen till ära för att se vem som norpat åt sig debattutrymmet. Glädjande såg jag att temat var om mödradödligheten i världen. Då menar jag INTE att det är glädjande att en halv miljon kvinnor dör i barnsäng vare år, utan att det lyfts upp som det stora mänskliga, sociala och ekonomiska problem som det är.
Det är också glädjande (mitt i det tragiska) att Margot Wallström, Maria Larsson och Mary Robinson precis som Feministiskt initiativ ser det stora behovet av att solidaritetsresurser och bistånd i hög grad fördelas till kvinnor så att det även kommer barnen till godo. Att det är nödvändigt för den ekonomiska utvecklingen i världen.
Men en sak är verkligen märkligt. Att de anser att mödradödligheten och kvinnors villkor världen över är kvinnors ansvar. Som om inte världsfattigdomens utrotande är allas ansvar? Är det svartas ansvar att se till att rasismen försvinner? Är det rullstolsburnas ansvar att se till att bygga hissar?
Nej, jag kan inte förstå resonemanget. Det är väl i slutändan det som skiljer Feministiskt initiativ från andra partier: att vi vågar uttala förväntningar på att politiken tar sitt ansvar, att de som diskriminerar tar sitt ansvar och därför också att män också tar sitt ansvar att exempelvis motarbeta mödradödligheten i världen. Som författarna ju faktiskt själva skriver så är (o)jämställdhet ingen “kvinnofråga”, det handlar om relationen mellan män och kvinnor. Relationen är sned.
Det går trögt och hackigt med migrationspolitiken. Det har mest kommit bakslag sedan alliansen kom till makten, men nu har en i sammanhanget liten men ack så viktig praxis äntligen ändrats: Hot om könsstympning är nu ett skäl för asyl i Sverige. Att könsstympning inte har betraktats som tortyr tidigare är ytterst märkligt.
Praxisändringen är oerhört välkommen! Det kommer innebära att betydligt fler av bland annat de somalier och eritreaner som hittills har avvisats kommer att få stanna! Grattis!
Jag dricker alldeles för mycket kaffe. Men det gör tydligen att jag har minskad risk för bröstcancer och nu har forskarna kommit fram till att det ger mig mindre bröst. Vilken tröst att veta.
Jag som trodde det berodde på att jag slutat dricka läsk och därför gick ner i vikt. Brösten är ju de smartaste kroppsdelarna och fattar först när det är dags att krympa.
Jag undrar om forskarna för bröststorleksstudien ställde samma smarta fråga om den övriga kosthållningen?
Maria Abrahamsson fortsätter envist kriget mot feminismen och genusvetenskapen. Att dessa är förutsättningen för ett jämställt samhälle som ju alla vill ha, verkar aldrig få fäste innanför hårfästet. Igår onsdag handlade det om queerforskningen (som visserligen inte alltid är feministisk, utan snarare tokliberal vilket Abrahamsson brukar gilla) och Abrahamsson hånar med hjälp av den bittra Bo Rothstein påståendet att queerforskare skulle anse att “kön förändras från timme till timme och aldrig kan kategoriseras” i registreringar.
För det första så undrar jag om dom kan hänvisa till någon forskning som menar just att kön förändras från timme till timme? Jag har läst en del queerfeministisk forskning och aldrig stött på tanken på det sätt som Rotstein och Abrahamsson presenterar den. Syftar de på Judith Butlers teorier om att genus är något som kontinuerligt och performativt görs? I så fall har de läst Butler åt helskotta fel.
För det andra tycker jag det är smaklöst att håna de människor som föds med oklar könstillhörighet. Att Abrahamsson inte har koll på vetenskapliga fakta må vara, hon är ju bara journalist, men man borde kunna förvänta sig att professor Rothstein skulle ha bättre koll och föredra vetenskapliga argument istället för sarkasm.
Cirka 1 % av de barn som föds har en oklar könsidentitet på olika grunder och av olika orsaker. De drabbas ofta väldigt illa av sådan människosyn som Abrahamsson och Rothstein osar av. De riskerar tex att isoleras från omvärlden, få bristande omsorg och kärlek och har tidigt under barndomen inget själva att säga till om innan vårdnadshavare och läkare har bestämt hur de ska opereras och behandlas inom vården. För att bli Rätt Kön. Allt detta för att samhället, med personer som Abrahamsson i spetsen, gör tillvaron oerhört skam- och skuldfylld för de föräldrar som får ett barn med oklar könstillhörighet. Dessa vackra barn som faktiskt ofta är helt friska och alldeles oavsett det borde få vara lika mycket värda som andra barn.
Men Abrahamsson och Rotstein tror väl att de aldrig träffar dessa människor som inte borde kategoriseras efter samhällets inskränkta verklighetsuppfattning. Men de finns runt om oss, mitt bland oss, men du kan inte se vem det är. Men att de (var hundrade person du träffar) inte berättar något för allmänheten är verkligen inte konstigt. Vem vill bli betraktad som missfoster eller ett stolligt vetenskapligt påhitt som ingen kan ta på allvar?