Ja, jag har pratat ett bra tag om att jag ska byta blogg av tekniska skäl och nu har jag tagit tag i saken. Jag kommer sakna att tillhöra driftig.nu, men andra saker väger tyngre.Jag har redan rivstartat nya snygga bloggen och detta är mitt sista inlägg här, så byt ut din eventuella länk till denna blogg mot denna länk: http://veronicasvard.wordpress.com/
Ni vet den där gubben i klänning, påven, han vill rädda världen från transvetism. Trovärdigt… Han måste ju ha helmärkliga diskussioner med guden sin varje morgon när klänningen ska på:
Påven: Varför utsätter du mig ständigt för den här prövningen? Varför vill du egentligen se mig i klänning?
Gud svarade: Bendictus, söta du… Jag tror inte att du är mogen för den här diskussionen.
Påven: Men människorna kan ju tro att jag är bög!
Gud svarade: Nej då, människorna har ju fortfarande inte greppat att Jesus omgav sig med 12 killar i klänningar… hehe.
Påven: Men vad menar du?
Gud svarade: Fundera lite till över julhelgerna Benedictus. Och så tar du dig en funderare över om det fortfarande verkligen är rimligt att hävda att Maria verkligen var oskuld när du ändå tänker på sex. De tre vise männen var några som Maria träffade några månader tidigare. Nio månader bestämt.
Påven mumlade förskräckt : Herreminje…. 100 ave Maria med en gång. Det här får aldrig komma ut. Ingen ska få komma ut!
Det är min julsaga så här dan före dan. God Jul!
Psss… precis som alla andra homofober så tycker även påven att genusteori är skadligt. Mycket skadligt. Att observera människors beteende alltså. Akta dig noga. Bloggen ser dig.
Feministiskt initiativ hade, precis som Abrahamsson påpekade i dagens förvrängda ledare, en pressträff idag. Förutom att Schyman pratade om en rad politiska frågor som vi kommer att driva i EU-valet, så presenterade Kirsti Kolthoff sig som en av de nominerade kandidaterna på feministiskt initiativs EU-lista. Kolthoff avgår nu som European Women’s Lobby (EWL) för att gå med i Feministiskt initiativ och har en rad uppdrag bakom sig inom EU och massvis med EU-kompetens.
Tillsammans publicerade de en debattartikel i Göteborgsposten idag om att Kvinnors politiska kraft kan befria Europa, och Gudrun har även tvåandra debattartiklar ute idag, en i Sydsvenskan om att jämställdhet gör världen rikare och en i Aftonbladet om att Telia kan komma att tvingas sälja sex… Och här, här och här är några andra artiklar som kommit idag.
Förutom dessa eminenta lanseringar så måste jag ju presentera det som jag själv (med god webbsupport) arbetat en hel del med sista tiden, Feministiskt initiativs internationella supportkampanj som skickats iväg runt om i världen idag:
Gå genast in på Feministsupport.com! och sprid kampanjen till alla feminister och jämställdhetsivrare runt om i världen! Använd bannern ovan på din blogg eller hemsida, eller välj en banner på det språk som passar dig bäst inne på websiten.
(Feministsupport.com är fortfarande under utveckling på sina ställen. Du vet att utan några pengar eller någon anställd personal tar saker den tid det tar! Gå därför in och donera direkt nu, direkt där!)
Nu får Maria Abrahamsson ta och byta glasögon, de förvränger uppenbarligen texten. Jag har aldrig varit “instämmande” i judefintliga påhopp, lika lite som jag varit ”instämmande” i det Abrahamsson och Rothstein skrev. Det framgår tydligt i den bloggdebatt som hänvisas till. Det var däremot fel att publicera läsarkommentaren, vilket jag också skrev i Göteborgsposten igår.
Min enda förklaring till att den ändå hamnade bland kommentarerna från början var att den visade på att det är lika illa med skojande av antisemitism som Abrahamssons och Rothsteins skojande och raljerande som drabbar en annan extremt utsatt grupp: personer med oklar könsidentitet, vilken diskussionen handlade om. Men som sagt, att släppa igenom läsarkommentaren var helt fel. Den läsaren har också bett om ursäkt flertalet gånger.
Uppdatering: Bo Rothstein påpekar i sin slutreplik i gp att jag är modig som ber om ursäkt för att ha publicerat läsarkomentaren. Vi får väl se om Maria Abrahamsson har mod nog att be om ursäkt för att hon sprider rykten via sin ledarsida? Har mejlat henne och ledarchefen PJ Anders Linder med frågan.
Kvinnor ställer högre krav på en vara inför ett större inköp, och enligt Lisa Johnson som skrivit boken Don’t Think Pink, skulle företagen nå fler om de satsade mer på att nå kvinnorna. Att kvinnorna är noggrannare i sina val, beror på att de tänker på fleras behov i familjen och säkerligen också på att de har en sämre ekonomi.
Idag är mitt svar till Bo Rothstein inne i Göteborgsposten. Den verkar inte finnas på nätversionen tyvärr, den är väl inte så dramatisk. Men jag klipper in den nedan för er som undrar:
Diskussionen om nätetik behövs
Bo Rothstein kritiserar mig (GP 11/12) för att ha publicerat en antisemitisk läsarkommentar på min blogg. Kommentaren gällde ett inlägg där jag kritiserade Bo Rothstein för omöjliga vetenskapliga tolkningar av viktiga genusteorier.Rothstein har helt rätt i att läsarkommentaren uttrycker sig antisemitiskt, och jag borde därför inte ha publicerat kommentaren. Han har också rätt i att bloggosfären innehåller en hätsk stämning med mobbing, förakt, rasism, sexism, homofobi och så vidare.
Jag drabbas själv dagligen av hatmejl och kränkande inlägg med anledning av det jag skriver. Just eftersom jag är van vid att rensa bland dessa rasistiska, sexistiska och homofoba kommentarer borde jag ha sett och reagerat mot det antisemitiska inslaget i kommentaren som jag fick skickad till mig.
Bloggosfären är ett fascinerande demokratiskt verktyg, men vi behöver bättre verktyg och en högre beredskap att hantera baksidorna av den nyvunna kommunikationsfriheten. Vi måste ta diskussionen om nätetik på allvar.
Maktstrukturer finns på alla samhällsområden, och feminismen och antirasismen är några av de viktiga rörelser som synliggör och motverkar dessa. Desto viktigare att vi själva gör allt vi kan för att inte medverka till vare sig antisemitism eller andra kränkande och förtryckande beteenden.
Veronica Svärd, styrelseledamot Feministiskt initiativ
Bloggar på http://veronicasvard.driftig.nu/
Bo Rothstein angriper mig på Göteborgsposten idag och jag skriver ett svar till honom där imorgon. Var och en som kommenterar på bloggen står för sina egna uttalanden och ansvarar för dem - jag står lika lite bakom Rothsteins kommentarer här som andras. Här är den debatt om föraktet för det avvikande könet som hänvisas till.
Debatten kom att delvis handla om antisemitism eftersom ett inlägg där som jag publicerade uttrycker sig antisemitiskt. Jag publicerar vanligtvis aldrig sådana inlägg (som strömmar in dagligen) och jag borde självfallet varit betydligt mer kritisk även i detta fall. Det är aldrig okej att uttrycka sig på det sättet, oavsett intention.
Det fanns aldrig någon avsikt att relativisera förföljelsen av judarna på något som helst sett - jag befann mig dock oaktsamt kvar i ämnet transfobi som var grunden för debatten, medan några av mina läsare gick vidare till antisemitism.
Jag önskar dock i framtiden också en debatt där förföljelsen av transpersoner inte heller relativiseras och sopas under mattan med hänvisningar till att det är skämt. Inte istället för andra viktiga debatter - utan för att utöka diskussionerna om hur vi kan bygga ett etiskt hållbart välfärdssamhälle där alla är fria från förtryck.
Ibland får en höra att människor uppfattar att det är jag som feminist som skapar sterotypa könsuppfattningar. Så är det förståss inte. Feminister sätter bara ord på sån’t som vi alla gör. Läs den här artikeln tex som är som en parodi på Nina Björks Under det rosa täcket. Människor skapar könsskillnader redan innan vi blivit människor, i sin iver att det ska vara skillnad, som om vi skulle bli psykiskt sjuka om vi inte fick veta vilket kön ett barn har, som att vi inte skulle kunna bemöta barnet rätt om vi inte visste “hur”. Det “hur” är beroende av våra föreställningar om kön.
Som feminist säger jag “titta vilken könssegregering vi håller på med! låt oss få vara fria människor istället, utan pådyvlade färger, leksaker, utbildningar, yrken, löner, skatter, pensioner!”
Men det blir ingen förändring om vi inte talar om det som vi vill förändra. Clear and loud.
Visst är det faschinerande att människor är så intresserade av att jämföra sitt eget sexliv med djurens? Själv gillar jag sniglarna, inte för att dom är sexiga direkt (… ), men lite kul är det ju att de har icke könsbundet sex och får ungar utan att ha sex. Befriande på nå’t sätt. Skönt att homorörelsen breder ut sig 
Apropå människors homoliv, så ser jag fram emot att liberalerna nu äntligen kör över de konservativa i frågan om könsneutralt äktenskap i riksdagen. Att låta konservativa Kristdemokrater styra och bestämma mot både riksdagsmajoriteten och folkets vilja vore oerhört pinsamt för Alliansen.
Ja, jisses, det fullkomligen väller ut queerheter ur brunhögern. Inte nog med att avlidne brunhögerledaren Jörg Haider också haft en lång sex- och kärleksrelation med nya 31 år yngre brunhögerledarefterträdaren Stefan Petzner så har han uppenbarligen levt polygamt. Den nya partiledaren Stefan Petzner straffas nu för sin öppenhjärtlighet med munkavel från partiet BZÖ: “han ska inte ge några fler intervjuer på ett tag”.
Vad (eller vilka ytterligare) är det BZÖ har förbjudit att komma ut ur garderoben?
Någon mer som borde ha kommit ut ur garderoben istället för att plåga sig med heterosex är en annan konservativ företrädare, Ruth Smythers, som år 1894 skrev Sex tips for husbands and wives. Läs det här:
Många män får sin mesta sexuella tillfredsställelse precis efter sexakten då de känner sig lugna och helt avslappnade. Därför måste hans hustru se till att det inte blir någon lugn och skön stund för honom efteråt. Annars kommer han snart att känna sig uppmuntrad att försöka igen.
När maken får sin vilja fram ska hustrun ligga så stilla som möjligt. Kroppsrörelse kan uppfattas som sexuell upphetsning av den optimistiske maken. Sex ska, när det inte kan undvikas, endast praktiseras i totalt mörker.
Gräl och tjat och gnabb har visat sig väldigt effektivt sent på kvällarna då mannen vanligtvis brukar försöka få sin vilja fram. Börja gnabba med honom ungeför en timme innan han brukar försöka förföra dig.
De flesta män är av naturen perverterade, och kommer om de ges minsta chans vilja ha de mest avskyvärda sexakter som till exempel att genomföra sexakten i olika positioner.
Herre Gud, prästväsendet når höga höjder.
Ja, jag tror att alla är mer eller mindre bisexuella, framförallt konservativa människor som försöker förtrycka alla “hemska” fantasier och ”avvikelser”. Apropå “z999″:s kommentarer.
Vart är världen på väg egentligen? Ingen ordning i leden någonstans när Europas största brunhögerledare Jörg Haider visar sig ragga bögar på gayklubb innan han avslutar livet som en “riktig man” och kör ihjäl sig. Hur ska brunhögerns homofoba kretsar reagera på detta nu då? Kan de hylla Haider nu?
Av vad jag sett i de interna rasistkretsarna kan man idag inte skriva ord som gay eller bög utan det låter istället att ”ingen människa är utan fel eller brister” och så vänds fokuset på (den bedragna) sörjande hustrun. Sopa in “felen” och “bristerna” under mattan. Skamset?
Det döljer dock inte att det läcker queer ur brunhögern när en minst anar det.
Apropå homofobi så ryktas det om att Katrin Zytomierska nu fått sparken efter sina grodor och oförmåga att be om ursäkt för uttalandet “är han inte lite väl bögig?” i direktsändning av Idol. Peter Jihde har jag alltid tyckt verkar vara en hyvens kille förresten, vilket han visat i denna debatt också.
Maria Abrahamsson fortsätter envist kriget mot feminismen och genusvetenskapen. Att dessa är förutsättningen för ett jämställt samhälle som ju alla vill ha, verkar aldrig få fäste innanför hårfästet. Igår onsdag handlade det om queerforskningen (som visserligen inte alltid är feministisk, utan snarare tokliberal vilket Abrahamsson brukar gilla) och Abrahamsson hånar med hjälp av den bittra Bo Rothstein påståendet att queerforskare skulle anse att “kön förändras från timme till timme och aldrig kan kategoriseras” i registreringar.
För det första så undrar jag om dom kan hänvisa till någon forskning som menar just att kön förändras från timme till timme? Jag har läst en del queerfeministisk forskning och aldrig stött på tanken på det sätt som Rotstein och Abrahamsson presenterar den. Syftar de på Judith Butlers teorier om att genus är något som kontinuerligt och performativt görs? I så fall har de läst Butler åt helskotta fel.
För det andra tycker jag det är smaklöst att håna de människor som föds med oklar könstillhörighet. Att Abrahamsson inte har koll på vetenskapliga fakta må vara, hon är ju bara journalist, men man borde kunna förvänta sig att professor Rothstein skulle ha bättre koll och föredra vetenskapliga argument istället för sarkasm.
Cirka 1 % av de barn som föds har en oklar könsidentitet på olika grunder och av olika orsaker. De drabbas ofta väldigt illa av sådan människosyn som Abrahamsson och Rothstein osar av. De riskerar tex att isoleras från omvärlden, få bristande omsorg och kärlek och har tidigt under barndomen inget själva att säga till om innan vårdnadshavare och läkare har bestämt hur de ska opereras och behandlas inom vården. För att bli Rätt Kön. Allt detta för att samhället, med personer som Abrahamsson i spetsen, gör tillvaron oerhört skam- och skuldfylld för de föräldrar som får ett barn med oklar könstillhörighet. Dessa vackra barn som faktiskt ofta är helt friska och alldeles oavsett det borde få vara lika mycket värda som andra barn.
Men Abrahamsson och Rotstein tror väl att de aldrig träffar dessa människor som inte borde kategoriseras efter samhällets inskränkta verklighetsuppfattning. Men de finns runt om oss, mitt bland oss, men du kan inte se vem det är. Men att de (var hundrade person du träffar) inte berättar något för allmänheten är verkligen inte konstigt. Vem vill bli betraktad som missfoster eller ett stolligt vetenskapligt påhitt som ingen kan ta på allvar?
Ens värderingar sätts verkligen på prov när brunhögerns ledarfigurer avlider. Jörg Haider denna gång. Innebär det en backlash för extremhögerns framväxt i Europa är jag den första att bli jubla (inte för att Haider är död dock, en dom för hets mot folkgrupp hade räckt bra).
Miljöpartiet har nu följt Feministiskt initiativs exempel i att sträva för att brist på samtycke är det som ska utgöra definitionen av en våldtäkt. Det känns bra att något mer parti inser vikten av att förskjuta ansvaret på förövaren och inte på offret. Jag är glad att det är Miljöpartiet som går på samma linje här, de behöver verkligen stärka sitt feministiska perspektiv på politiken.
Alexander Chamberland, f.d. språkrör för Grön ungdom, är en av de brinnande feministerna i Miljöpartiet som kämpar på internt. Han vågar vara exempel på att det privata är politiskt och gör det med råge i sin krönika i ETC där han skriver om att själv ha varit utsatt för våldtäkt.
Alexander är modig. Och stark. Det är det som särskiljer feminister - att direkt eller indirekt våga prata om det som är svårt, det som skaver i själen. Och att aktivt arbeta för förändring av det förtryck som vi eller någon som står oss nära fått smaka på.
Vi är många som blivit utsatta för någon form av övergrepp, de flesta berättar aldrig om det. För att det är för svårt. Därför är det så viktigt när några vågar. Tack Alexander.
Jag har tidigare skrivit om att jag blivit utsatt för förföljelse, men inte hela historien. Inte om de år som präglades av rädsla, åren som jag levde i kappsäck och flyttade mellan andrahandskontrakt trots att jag hade en egen lägenhet. Men vad hjälpte en eget kontrakt när skräcken beräknande lutar sig mot altandörren med sin föraktfulla stirrande blick på natten? Och ingen hjälp finns att få från samhället?
Jag ska skriva ner hela historien en dag, den som började med överfallet på väg hem från jobbet, fortsatte i tingsrätten men tyvärr inte slutade där.
Det privata är politiskt och politiken borde ha större respekt för våra privata liv. Även kvinnors. Kvinnors och mäns syn på säkerhet skiljer sig fundamentalt, men säkerhetspolitiken skiter fullständigt i kvinnors erfarenheter och verklighet. Gudrun Schyman gjorde ett väldigt intressant program på temat för några månader sedan. Det kan du se här. Vad Feministiskt initiativ tycker borde förändras kan du läsa här.
Det är lite tystare på bloggen än vanligt från mig, har mycket att göra. Jag har delvis gått in i en lite ny tankevärld just nu, vilket så klart kommer spegla sig här. Jag sitter och försöker författa en forsningsansökan samtidigt som jag börjat studera vetenskapsteori på halvtid. Jag har en fantastisk bra lärare på kursen som heter Peter Sohlberg som verkligen drar igång dom små grå hos seminariedeltagarna.
Jag ska inte gå in på de luddigaste vetenskapsfilosofiska diskussionerna (inte idag i alla fall…), men ett återkommande tema som jag tänkte att ni skulle få vara med och diskutera här är den enkla och blygsamma frågan: vad är sanning?
För att översätta och förenkla ett par av de så kallade ontologiska traditionerna grovt så ser de ut så här:
Det vi diskuterade på gårdagens seminarium var det så kallade HUGO-projektet (Human Genome Organization), som sedan början av 1990-talet syftat till att kartlägga arvsmassan hos människan och innefattar en oerhörd enorm mängd biologisk data. Man räknar med att projektet kommer att ha stor betydelse för förståelsen av sjukdomar och deras behandling.
Några axplocksexempel på sådan forskning är att “det finns en gen hos män som bestämmer om deras relationer blir lyckade” eller att “homosexuellas och heterosexuellas hjärnor ser olika ut”. Eller det härliga gamla praktexemplet att “män av naturen är aggressiva och inte kan kontrollera sitt beteende” - därav misshandlar och våldtar de och det får resten av världen helt enkelt leva med.
Den slutkläm jag vill komma till är att HUGO-projketet som kategoriseras under nr 1 ovan och därför tillhör traditionen att inget påverkar forskningen har ENORMA mängder pengar till sitt förfogande för att sprida sin forskning och sitt budskap. Frågan till er är:
Varje onsdag skriver jag krönikor för driftig.nu
Debatten efter artikeln som förra inlägget handlar om fortsätter. Såväl i kommentarerna här, på andra bloggar som i nya tidningar. Unni Drougge och andra feminister och fior är självklart inte sena i att delta i debatten heller.
Tyvärr (får jag väl säga) så har Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar vaknat till i efterdyningarna i debatten och drar till med den gamla slagdängan att det handlar om “moralpanik” så snart sex debatteras. Men om dom läser kommentarerna till sitt eget inlägg så ser dom nog att där även frodas BDSM:are bland kritikerna.