Kvinnor och barn våldtas systematiskt i DR Kongo
Det här var den längsta bloggpaus jag haft, men lugn bara lugn, jag har inte tröttnat. Behöver ladda om batterierna ibland och arbeta av andra saker. Jag har massor av saker jag vill skriva om, men tänker fortsätta på samma tema jag slutade.
Demokratiska Republiken Kongo är det land där HIV sprids snabbast i världen på grund av att mäns våldtäkter mot flickor och kvinnor används som vapen mot fienden. Som i de flesta krig och konflikter så används kvinnor som symboler för den egna gruppens kulturella arv, något som ska stå orört, medan fiendens kvinnor ska skändas. Det går igen såväl bland nazister och rasister i Sverige, Europa och USA samt i krigsdrabbade områden världen över. DR Kongo är ett plågsamt tydligt exempel.
Se filmen där soldater i DR Kongo själva förklarar varför de systematiskt våldtar “främmande” kvinnor.
Soldater våldtar och mördar i by efter by och på markerna däremellan. Kvinnor på landsbygden tvingas arbeta på fälten för att överleva, men i ständig rädsla. Blir de våldtagna kan många inte berätta för familjen eftersom de blir bortstötta och förvisade från byn eftersom de kan ha HIV-smittats. Därför håller de tyst. Därför når inga rättigheter någonsin dem. Därför får de ingen vård. HIV sprids snabbt och många av de som aldrig får vård utvecklar AIDS och dör i sviterna. Om de inte dödades i samband med våldtäkten.
Några sköterskor och patienter på en lokal vårdmottagning berättar i denna film om att rättslösheten och våldtäkterna ökar i Kongo. I denna film berättar bland annat en mamma om hur hennes 11 månaders flicka hittats våldtagen och blodig, lämnad att dö vid vägkanten. Här berättar en manlig läkare om hur en 3-årig flicka blivit utsatt för gruppvåldtäkt och traumatiserats svårt. Här berättar flera tonårsflickor om hur de tvingats se på när deras föräldrar blivit våldtagna mördas, dricka deras blod och sedan själva blivit utsatta för gruppvåldtäkter med vassa föremål som förstört deras vaginor för livet. Men förhoppningsvis inte förstört hela deras liv? Allt hopp?
Det finns de som tycker att jämställdheten ska skynda långsamt eller “har gått för långt” - jag tillhör inte dem. Vi har knappt börjat och det är bråttom. Patriarkatet är en pest som måste bekämpas Kraftfullt och Nu.