Ungdomar utan rättigheter
Det är inte lätt att befinna sig i gränslandet ungdom-vuxen. En 16-åring som blir sjuk och behöver vård i hemmet eller på sjukhus kan inte räkna med att få ha en förälder med som stöd, föräldrar till barn mellan 16-18 år får nämligen inte vara hemma med vård av sjukt barn (VAB). Det finns inte många föräldrar som skulle lämna en 16-åring ensam svårt sjuk hemma eller på sjukhus som kanske ligger i en annan del av landet - särskilt inte om det är under en längre period. Sjukhuset accepterar dessutom inte att så unga lämnas ensamma, med följd att socialtjänsten kan kopplas in. En rävsax. Ett hål i lagen som helt enkelt behöver täppas till. Varför det inte är fixat av tidigare och nuvarande regering förstår jag inte - ingen nyhet direkt.
Ett annat hål med lagen är att ungdomar upp till 20 år inte har rätt till socialbidrag eftersom föräldrarna fortfarande är försörjningsskyldiga enligt socialtjänstens praxis. Det skapar stora problem för en del ungdomar - särskilt dem som har problem i relationen och kanske inte ens bor hos sina föräldrar. Nytt för i år är i alla fall att ungomar på 19-20 år finns med i riksnormen för socialbidrag. Vad det betyder för deras faktiska möjligheter att kunna söka och beviljas som egna individer har jag inte klurat ut än.
Är du 16 år är du alltså för gammal för att betraktas som barn/ungdom. Är du 19 år är du för ung för att betraktas som vuxen. Vad är du då egentligen? Vilka rättigheter denna grupp har enligt lagstiftning respektive egentlig praxis är sammantaget oerhört suddigt.